Herr talman! Jag får tacka för tipset. Det är ju som
ministern säger en naturlig del av den fortsatta be-
handlingen av Björks utredning.
Jag måste få kommentera hobbyodlingen. Det är
alldeles riktigt att de som har koloniträdgårdar eller
odlar potatis för eget bruk inte tycker att det är så kul
att regler för deras odling införs. Att odla sin egen
potatis är ju ett stort intresse i Sverige. I det avseendet
är vi enastående i världen. Utomlands tycker man att
det är mycket konstigt att vi odlar vår egen potatis.
Som utsädespotatisodlare har vi i praktiken klarat
av det där genom att föra en nära dialog med de hob-
byodlare som finns i vår närhet och hjälpt till så att de
fått friskt utsäde osv. Jag har alltså själv ett förflutet
som utsädesodlare. Det går att lösa sådana saker utan
att man behöver krångla till det alltför mycket. Som
jag sade finns ju också reservat av olika dignitet, och i
den högsta klassens reservat skall man inte ta in om-
råden där det finns hobbyodling. Man skall försöka
renodla områden med uteslutande yrkesodling.
Jag hann inte med frågan om kostnader och finan-
siering tidigare. Det är klart att detta kostar en del,
men det kan också föra med sig kostnader att inte
införa reservat. Självfallet skall branschen ta en stor
del av kostnaderna för detta och kunna ta igen det i
sina produktpriser. Men staten har ju ändock en roll
att spela som kontrollmyndighet och övervakare av
systemet. Även där följer kostnader med.
När man taxesätter detta är det viktigt att titta på
våra närmaste konkurrenter. Det är ju Finland och
Danmark framför allt, och i någon mån Holland, som
vi konkurrerar med i den här branschen. Vår utsäde-
spotatis var tidigare en betydande exportvara, men
genom vårt höga kostnadsläge har vi stora svårigheter
nu. En del av det höga kostnadsläget beror utan tve-
kan på avgifter och statliga pålagor. Men om man
inför reservaten steg för steg kan man hålla kostna-
derna på lägsta möjliga nivå.
Det som behövs är att Jordbruksverket får en
startsignal. De har ju arbetat med frågan under relativt
lång tid. I början av 1980-talet var detta högaktuellt,
men det föll av olika skäl, kanske för att man då hade
väldigt höga ambitioner i fråga om reservaten. Men
efter EU-medlemskapet har det åter blivit aktuellt. I
branschen har man själv gjort en utredning om detta,
där man i viss mån kompletterar Jordbruksverkets
kartläggning men även går igenom vilka geografiska
områden som är tänkbara som utsädesreservat.
Det finns alltså en hel del gjort. Jag skulle vilja be
jordbruksministern att ta upp frågan i sina löpande
kontakter med Jordbruksverket men kanske även med
kolleger från andra länder, inte minst Irland. Det vore
intressant att höra Irlands jordbruksministers synpunk-
ter på detta. Jag är övertygad om att jordbruksminis-
tern där är entusiastisk över utsädesreservat, till skill-
nad från vår jordbruksminister. Potatisodlingen bety-
der en hel del i Irland, och den skulle kunna göra det
även här hos oss.
Med detta tackar jag för ministerns synpunkter.