Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och därmed att riksdagen beslutar att lägga regeringens skrivelse om särskild utlänningskontroll till handlingarna.
Det är positivt att det i dag finns en bred enighet bakom detta förslag, på samma sätt som det fanns en bred enighet kring både den första och den andra överenskommelsen om kampen mot terrorism.
Som flera talare redan har påpekat är en översyn på gång. Jag hoppas att vi snart får se direktiven för den så att vi kan gå vidare med detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2017 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll
Samtidigt vill jag påpeka att det är bra att vi i dag debatterar detta. Det är bra att det finns en skrivning i lagen om att regeringen varje år ska återkomma till riksdagen med en rapportering kring lagen om särskild utlänningskontroll för att den parlamentariska kontrollen ska garanteras och säkras.
När vi har en politisk situation där det blåser ganska hårt och då det finns återkommande terrorhot är det viktigt att man gör saker i rätt ordning, behåller lugnet och inte rusar i väg. Det är därför viktigt att de ändringar i lagen om särskild utlänningskontroll som eventuellt kan komma i fråga utreds noggrant och att vi vet exakt vilka konsekvenserna blir. Där kommer säkert blocköverskridande enigheter att bli nödvändiga.
Jag vill förklara lite grann apropå Linda Sneckers fråga varför vi i regeringspartierna inte har reserverat oss här. Det förslag till tillkännagivande som allianspartierna lade fram i utskottet handlar ju om att det ska ske en översyn, och det är vi helt överens om. Ska vi då verkligen från regeringspartiernas sida reservera oss mot ett sådant beslut pro forma, eftersom det inte är våra partier som har lagt fram förslaget? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att det är bättre att vi inte reserverar oss utan arbetar vidare.
Det är naturligtvis oppositionens arbete att elda på med blåslampan och se till att vi från regeringssidan arbetar snabbt, och det ska vi naturligtvis göra. Men när vi kan se att vi strävar åt samma håll, nämligen mot en översyn där vi till och med gemensamt har skissat upp var den ska landa, menar jag att man inte behöver gå hela vägen och vara emot detta. Jag tycker att det snarare är positivt att vi kan se den framtiden tillsammans. Just när det gäller en skärpning av lagstiftningen om terrorism är det så viktigt att hela samhället står bakom detta.
Därmed vill jag tacka för ordet och återigen yrka bifall till utskottets förslag.