Fru talman! Jag har två frågor som rör medel här och som även bemöts i utskottets överväganden.
Den ena frågan handlar om förvarsplatser. Min väldigt simpla fråga är varför man har valt att lägga sig på och godkänna den nivå som regeringen har lagt sig på och som i princip bara upprätthåller det antal förvarsplatser som finns nu. Det finns ju en prognos som visar att man skulle kunna tillskjuta ganska lite resurser men ändå få till stånd fler platser.
Vi har i dag en situation där det är i princip 98 eller 99 procents beläggning hela tiden och där polisen i princip omedelbart släpper personer som de hittar i landet, för de vet att de ändå inte kan ta dem i förvar och verkställa beslut. Jag förstår att det behövs mycket mer för att bygga fler platser, men det finns alltså ett konkret förslag om att skjuta till resurser för att driva fler förvarsplatser inom befintligt bestånd. Jag undrar hur man i det parti som är majoritetsledande i utskottet har resonerat när man menar att det är rimligt att inte skjuta till de resurserna. Det var fråga ett.
Den andra frågan är närbesläktad och handlar om migrationsdomstolarna, vilka jag också tog upp i mitt anförande. Även där finns det tydliga prognoser från myndigheten gällande vad den behöver för att kunna göra något åt de obalanser som finns i dag - och som beräknas öka. Jag har noterat att Moderaterna, Kristdemokraterna och vi alla har tillskjutit resurser för att kunna ge myndigheten de medel den ansöker om och säger sig behöva. I utskottets betänkande sägs bara att möjligheten att överlämna ärenden faktiskt har förlängts, men det räcker ju inte riktigt. Vi har även haft dragningar i utskottet efter att den lagen röstades igenom, och där tryckte myndigheten fortsatt på det här behovet. Jag undrar alltså hur man resonerar kring den frågan.