Fru talman! Där har vi inte alls samma uppfattning. Er text, Ewa Thalén Finné, bygger på det vi säger: Det finns ett problem, och det är en viktig fråga. Här måste man göra någonting.
Vårt förslag är mer en konkret åtgärd för hur vi ska gå till väga med det. Det är nämligen som du säger, att vi önskar att alla ska samverka och så vidare. Vi vet dock att det inte sker överallt. Lena tog upp Krami, som är väldigt lyckat men bara förekommer på 15 orter i dag. Vi vet alltså att detta behövs, och vi vet att det är en förutsättning för att det ska bli lyckat när man lämnar fängelset för friheten. Det behövs någonting; det är ingen tvekan om det.
Om du kallar detta att slå in öppna dörrar har du alltså inte riktigt förstått. Vårt förslag är inte att regeringen bara ska följa frågan, utan vårt förslag är att man ska besluta om att göra utslussningsavtal mellan den enskilda kommunen och Kriminalvården, så att man verkligen ska ha någonting konkret att jobba med. Då hjälper det ju inte att vi bara sitter och följer frågan på läktaren, utan detta är faktiskt en konkret åtgärd. Jag tycker egentligen att det är konstigt att ni bara nonchalerar den som ni gör.