Fru talman! Frans Timmermans, EU-kommissionens stridbare vice ordförande, har varit föredömligt tydlig när det gäller att lyfta fram att just Polen har brutit mot rättsstatens principer och därmed mot demokratin, vilket kan hota Europeiska unionen i grunden. Under min tid som EU-minister var han min kollega då han var både utrikes- och EU-minister i Holland. Vi drev då tillsammans frågor om hur EU ska bli tuffare mot länder som bryter mot mänskliga rättigheter.
Det är viktigt att medborgarna i ett land kan lita på att politiker inte styr domstolarna. Domstolarna ska vara oberoende. Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer hör samman, och de kan inte skiljas åt.
Låt mig då gå in på fallet Polen. Vi vet att det senaste debaclet i den historien var i december 2016. Då klubbades en ny lag som ger Polens president makten att utse författningsdomstolens ordförande. Vi vet återigen att senast för två veckor sedan avfärdade Polen ännu en gång EU-kommissionens rekommendationer.
Det har kommit till min kännedom att just på nästa möte med allmänna rådet, GAC, där EU-minister Ann Linde företräder Sverige, kommer Polenfrågan förmodligen att komma upp igen. Vilken strategi har den svenska regeringen tillsammans med kloka allierade för hur man ska hantera Polen? Det är viktigt att fortsätta att ha en kraftfull hållning.