Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig
vilka åtgärder jag avser vidta för att initiera häl-
soupplysning och hälsokontroll riktad till män i risk-
gruppen för att få prostatacancer.
Prostatacancer är bland de vanligaste cancerfor-
merna hos män i Sverige. Den uppträder relativt sent i
livet, ungefär tre fjärdedelar av alla som diagnostise-
ras är i åldern 70 år eller äldre. Prostatacancer är en
långsamt växande tumör, och eftersom sjukdomen
debuterar i ett sent skede av livet är det många som
aldrig får några symtom av sin cancer.
Prostatacancer är en vanlig sjukdom med allvarlig
prognos och liknar bröstcancer i dessa avseenden.
Man kan emellertid inte utan vidare dra slutsatser från
erfarenheter av tidig upptäckt och behandling av
bröstcancer till cancer i prostata.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik, SBU, studerade år 1995 möjligheterna att
införa massundersökningar av prostatacancer. Slut-
satserna i SBU:s rapport visar på ett flertal faktorer
som talar emot en sådan massundersökning. För att
screening för prostatacancer ska ge önskad effekt
krävs att de diagnosmetoder som står till buds kan
avslöja behandlingskrävande tumörer innan dessa
givit symtom och att effektiv behandling utan omfat-
tande biverkningar finns tillgänglig.
I dag saknas det metoder för att särskilja de tumö-
rer i prostata som växer långsamt och har en god
prognos från sådana som växer snabbt och som har en
sämre prognos. Dessutom har behandling av tidiga
tumörer i prostatakörteln väsentliga biverkningar,
vilka avsevärt minskar patientens livskvalitet, och i
vissa fall överlevnad efter behandling.
De nya blodprovstest, s.k. PSA-test, som har ut-
vecklats under senare år är förknippade med samma
osäkerhet och risker. Men med anledning av de nya
rönen har SBU nyligen tillsatt en projektgrupp för att
utreda det vetenskapliga underlaget för en eventuell
rekommendation om screening för tidig diagnos av
prostatacancer. Enligt min uppfattning bör resultatet
av denna studie inväntas innan några åtgärder i syfte
att rekommendera generella hälsoundersökningar
vidtas.
Dessutom är det som bekant sjukvårdshuvudmän-
nens uppgift att erbjuda hälso- och sjukvård av god
kvalitet. När det gäller rutinmässiga hälsoundersök-
ningar för vissa grupper, exempelvis sådana under-
sökningar som Margareta Viklund syftar på, står det
landstingen fritt att avgöra om dessa rutinkontroller
ska utföras.
Avslutningsvis vill jag nämna att Folkhälsoinsti-
tutet, på uppdrag av EU:s cancerprogram, genomfört
en särskild insats för att öka mäns benägenhet att
uppsöka hälso- och sjukvården vid misstanke om
cancer. Folkhälsoinstitutet upprättade tillsammans
med Cancerfonden en hemsida "Män och Cancer"
med fakta och information om de vanligaste cancer-
formerna som drabbar män och vart man kan vända
sig för att få diagnos och behandling. Utvärderingen
av kampanjen visade på mycket stort genomslag,
både i massmedier och hos den manliga delen av
befolkningen.