Herr talman! Vi är här i dag för att prata om fiskeripolitik, och jag vill redan nu yrka bifall till Miljöpartiets reservation 2. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, även dem som vi har handlagt förenklat i år, men jag tänkte börja med att yrka bifall eftersom jag kommer att börja i det lite större - i hela havet.
Två tredjedelar av jordens yta består av hav. Medeldjupet i havet är nästan 4 kilometer. Om vi smetar ut bergen över hela jordklotet blir det bara en blå planet med ett medeldjup på kanske 2,6 kilometer. Om man tar Mount Everest och stoppar ned det i Marianergraven där det är som djupast kan man stå på toppen och ha 2 kilometer vatten ovanför sig.
Vi har 30 000 olika fiskarter i världen, från de minsta som är 8 millimeter långa till valhajen som kan bli 15 meter lång. Det är stort och ganska oförståeligt. Vattenytan gör att vi inte kan se det, men vi har påverkat hela detta hav, herr talman.
Om man åker ned till Marianergraven, vilket man kanske inte kan göra som människa men dock med små ubåtar, hittar man plastpartiklar, PFAS och föroreningar. Vi har missbrukat vårt hav enormt, och klimatförändringarna är också en stor del i detta. Förra året slog havet värmerekord varje dag, och så har det fortsatt i år.
Här uppe där vi bor, i norr, kommer klimatförändringarna att kännas mest. Östersjön är ett av de ställen på jorden som kommer att drabbas hårdast. Om vi får en och en halv grad högre temperatur på jorden, som vi redan varit över några gånger, är det 4-6 grader och kanske uppemot 8 grader i Östersjöns vatten. Det är förstås otroligt stressande för livsmiljöerna. Lägg därtill övergödning, främmande arter och överfiske så har vi ett mycket stressat hav som vi ska få ut vår resurs från, nämligen god fisk och skaldjur som vi alla vill äta. Vi har missbrukat havet så mycket att vår resurs inte riktigt funkar i dag. Vi har förvaltat den för dåligt, trots att vi har mer kunskap i dag än vi haft tidigare.
När jag började i Sveriges riksdag 2014 talade vi väldigt mycket om att vi skulle rädda torsken i Östersjön. Det har varit fiskeförbud på torsk sedan 2019, trots att vi hade kunskapen för att kunna hejda det i tid.
På västkusten, där jag bor, får vi inte fiska torsk längre. Det finns inga vuxna torskar. Koljan har minskat. Nordhavsräkan har ett bestånd som de senaste åren oftast legat under vad som ses som hållbart.
Detta är någonting som vi ändå haft en stor enighet om att vi vill göra någonting åt. Vi har haft den här kunskapen, också i EU där vi fått en gemensam fiskeripolitik. Ändå är vi där vi är i dag. Då har vi ju misslyckats.
Under förra mandatperioden jobbade man över partigränserna med Miljömålsberedningen. Det ledde till ett betänkande med över hundra förslag som skulle hjälpa havsmiljön och som vi hoppas någon gång ska bli verklighet. Regeringen har sagt att de ska lägga fram en marin strategi, men om den bygger på detta eller inte vet jag inte.
Vi hörde också tidigare talare säga att man till och med var så otålig här i riksdagen att man gjorde ett tillkännagivande. Alla partier var överens om nio åtgärder för Östersjön. Det handlade om att flytta ut trålgränsen, att göra en översyn av förvaltningsplanerna, att vi aktivt skulle ta en roll i de olika samarbetsorganen och att vi skulle se till att det småskaliga fisket skulle kunna överleva, till exempel genom att sänka fiskekvoterna kraftigt men behålla det kustnära fisket. Det handlade också om säl, skarv, storspigg och annat. Det var nio förslag om vad vi behövde göra som vi var överens om och som man fått i uppdrag att göra. Men det händer ingenting.
Vi hörde tidigare här att för att få trålgränsutflyttningen måste man prata med Finland, som tillsammans med Danmark kanske är de som fiskar mest i svenska vatten. Det bilaterala avtalet ligger utanför den gemensamma fiskeripolitiken.
I dag var statssekreteraren i utskottet. Vi frågade om regeringen för några samtal och fick svaret att det är upp till HaV, alltså myndigheten, att göra. Menar regeringen allvar får man väl ta upp luren och ringa sin motsvarighet.
Vi hörde förut vilka kvoter vi har fått för strömming och skarpsill, trots att kommissionen föreslog ett totalt fiskestopp. Då kanske det skulle ligga i regeringens intresse att se till att kvoterna går till just småskaligt fiske och normalkonsumtion. Svaret var att det kanske blir så men att det är upp till HaV. Det var inget uppdrag, ingenting.
Använder regeringen, som säger att de tar det här på allvar, de redskap som de har? Vi hörde den moderata företrädaren nyss säga att regeringen och Moderaterna har tagit det på allvar länge. Jag anser inte det. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 2, för den handlar just om de saker som vi nationellt kan göra och vilka regelverk vi kan införa för att skydda bestånden. Mycket är EU-politik, men vi kan också göra saker på hemmaplan.
Jag hoppas att den marina strategi som regeringen ska lägga fram tar vara på den kunskap och de gemensamma förslag vi har för att komma vidare i detta, att man fastslår att vi ska ha en ekosystembaserad förvaltning som rymmer hela havet och att man tar havet och klimatet och hur de hänger ihop på allvar i de åtgärder som man föreslår.
Herr talman! Torskens kollaps och strömmingens kritiska tillstånd är ett fruktansvärt underbetyg till hela vårt samhälle. Vi kan bättre. Regeringen kan bättre. Det är ni som företräder oss. Haven tillhör oss alla. Vi måste återta dem.
(Applåder)