Herr talman! Tack, Beatrice Timgren, för det något otydliga svaret! Jag måste säga att även jag har många traditioner som jag värnar om. En av mina mer viktiga traditioner är faktiskt kräftfiske. Det är en tradition som jag värnar mycket om. Men i och med att jag gör det värnar jag naturligtvis också om fångsten. Jag har inte själva nöjet, herr talman, att lägga i och ta upp burar, utan det är fångsten som jag de facto är ute efter.
Ledamoten Timgrens resonemang innebär att traditionen är viktigare än innehållet. Här har vi ett bestånd som har minskat med över 95 procent. Det innebär att denna tradition snart är utdöd om man inte hittar en väg för att få ålen att överleva.
Herr talman! År 2009 godkände EU-kommissionen, inte helt lättvindigt, Sveriges nationella förvaltningsplan för ål, där vi tillåter visst ålfiske. Det fanns fyra viktiga åtgärder i fråga om det godkännandet.
Det första handlade om att kraftigt reducera fiskets påverkan på beståndet. Därför finns det inga nya licenser. Det är de gamla som finns kvar och som kan ärvas, men inga nya ges.
Det andra handlade om att minska påverkan från vattenkraften. Den påverkar faktiskt ålen väldigt negativt. Detta stoppade, eller i varje fall pausade, ni, Beatrice Timgren. Det hade varit bra om vi hade fått igång renoveringen så att man hade kunnat fortsätta att få ut ålen.
Det tredje handlade om att stödutsätta ålyngel för att möjliggöra fortsatt ålförekomst och uppväxtmiljöer där de inte längre finns eller där de försvinner.
Det fjärde handlade om att öka kontrollen och tillsynen för att undvika en fortsatt minskning eller kollaps.