Fru talman! De flesta förslagen i detta betänkande är okontroversiella, och Vänsterpartiet är överens med utskottet i frågorna. Men det finns två viktiga frågor som har lett till att Vänsterpartiet har reservationer i betänkandet. Självklart står jag bakom båda våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2.
Sedan ett antal år har apotekspersonalen kunnat byta ut det läkemedel som läkaren ordinerat mot det billigaste av de läkemedel som har samma verksamma innehåll och som anses likvärdigt. Patienten kan välja att ändå köpa det läkemedel som läkaren skrivit ut men får då själv betala mellanskillnaden. Detta är en angelägen reform som sparat pengar för både patienter och samhället. Det är Läkemedelsverket som beslutar om läkemedlet är utbytbart.
Nu föreslår regeringen i propositionen en förenkling och effektivisering av processen genom att Läkemedelsverket redan vid godkännande av ett läkemedel också beslutar om utbytbarhet.
Vad en sådan hantering i verkligheten kommer att ha för konsekvenser är svårt att sia om i dag. Antagligen kommer denna förenklade hantering att innebära ytterligare besparingar både för patienterna och för samhället, och därför stöder vi förslaget. Men utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv kan det finnas anledning till oro. Socialstyrelsen varnar i sitt remissvar för att det finns en risk med att det billigaste utbytbara läkemedlet får en allt kortare livslängd jämfört med vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser. Vänsterpartiet anser att vi ska ta Socialstyrelsens varning på allvar. Därför föreslår vi att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att följa upp ärenden om utbytbarhet just utifrån patientsäkerhetsaspekten. Det är bra att majoriteten i socialutskottet håller med Vänsterpartiet om att det är viktigt att varken patientsäkerheten eller behandlingsutfallen äventyras vare sig på kort eller på lång sikt. Det är just därför som det behövs ett beslut om en uppföljning, tycker Vänsterpartiet.
Nu kan vi läsa i betänkandet att utskottet förutsätter att regeringen noga följer konsekvenserna av det förenklade utbytesförfarandet. Men det räcker inte för oss, för tyvärr, mina kära kolleger i utskottet, har inte Vänsterpartiet samma tilltro till regeringen som utskottsmajoriteten har. Vi vill ha ett tillkännagivande i den här frågan.
Fru talman! Den andra frågan där vi skiljer oss åt handlar också om säkerhetsaspekter. Regeringen föreslår en ändring i lagen om rättspsykiatrisk vård, så att chefsöverläkaren får större befogenheter när det gäller personer som får rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och som ska utvisas eller avvisas från landet. Vi menar att patienternas rättssäkerhet kommer att bättre tillvaratas om beslutet tas av allmän förvaltningsdomstol än om det är upp till den enskilde chefsöverläkaren att göra bedömningen. Vi kan inte förstå att personer som dömts till rättspsykiatrisk vård förenat med utvisning får en annan utskrivningsprövning än de som inte ska utvisas.
Vi menar också att den föreslagna lagstiftningen inte tar tillräcklig hänsyn till patientens psykiska tillstånd och personliga förhållanden. Vi anser att mer hänsyn borde tas till patientens psykiska tillstånd i övrigt. Vi menar också att de svenska myndigheterna borde ta kontakt med den psykiatriska vården i det land som är aktuellt för att underlätta fortsatt vård. Givetvis menar inte vi heller att svenska myndigheter ska ta fullt ansvar för att ordna bostads-, arbets- eller vårdförhållanden i ett främmande land, men vi menar att det inte är orimligt att begära att hänsyn tas till psykiskt tillstånd och personliga förhållanden i övrigt även när utskrivning sker i samband med utvisning.
När det gäller lagstiftning inom den psykiatriska och den rättspsykiatriska vården menar Vänsterpartiet att det är mycket olyckligt med en särlagstiftning för någon grupp, som det nu kommer att bli för personer som utvisas eller avvisas och som vårdats inom rättspsykiatrisk vård. Vi tycker att det är en olycklig utveckling.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2.