Fru talman! Vi är här för att debattera betänkandet CU25, där utskottet föreslår att regeringen prioriterar arbetet med att effektivisera myndigheternas möjlighet att driva in återkrav.
Fru talman! Utskottet föreslår med stöd av sin initiativrätt enligt 9 kap. 16 § första stycket riksdagsordningen ett tillkännagivande om att regeringen bör prioritera beredningen av utredningsförslag som gäller verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut om återkrav och så snart som möjligt återkomma till riksdagen med lagförslag som ger myndigheterna effektivare och snabbare möjligheter att driva in beslutade återkrav.
I den här frågan har vi från Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna en reservation, som jag tänker redogöra för.
Vi anser, i likhet med majoriteten i utskottet, att det är problematiskt att förvaltningsmyndighetsbesluten om krav på återbetalning i många fall inte utgör en exekutionstitel. Denna ordning försvårar och fördröjer myndigheternas hantering av återkrav av felaktiga utbetalningar, eftersom de måste ansöka om betalningsföreläggande eller väcka talan i domstol för att få en sådan titel.
Frågeställningen är inte ny. Den har utretts i olika sammanhang och har även uppmärksammats av regeringen med anledning av statliga stöd som Tillväxtverket under pandemin betalat ut till enskilda och företag. När det gäller övriga utbetalande förvaltningsmyndigheters återkrav delar vi förvisso majoritetens uppfattning att det är angeläget att myndigheterna får tillgång till ett effektivare verkställighetsförfarande. Samtidigt kan vi konstatera att två utredningar har lagt fram förslag som tillgodoser detta och att beredningen av dessa förslag pågår i Regeringskansliet.
Vi är därför inte beredda att ställa oss bakom ett tillkännagivande om att regeringen ska prioritera detta arbete framför något annat. Enligt vår mening finns det många andra frågor som just nu bör prioriteras högre än denna. Därför yrkar jag bifall till vår reservation.
Eftersom detta är ett så kallat utskottsinitiativ, som har väckts och fått majoritetens gehör i utskottet, vill jag när jag ändå har tillfälle stanna vid just detta fenomen. Jag upplever att antalet utskottsinitiativ som läggs på riksdagens bord har ökat på senare tid.
I konstitutionsutskottets utlåtande 27 år 1970 med anledning av proposition med förslag till grundlagsändringar avseende ny utskottsorganisation för riksdagen lägger man fram förslag om att fler utskott ska få möjlighet att lägga fram denna typ av initiativ. Men man skriver också: "Utskottet förutsätter emellertid, att de nya befogenheterna skall begagnas med samma varsamhet, som iakttagits av de utskott som har självständig initiativrätt enligt nuvarande ordning. Ärenden bör framdeles liksom hittills normalt väckas genom proposition eller motion, och politisk enighet bör eftersträvas i de fall där initiativ kommer i fråga." Så är det inte i det här fallet; vi har en reservation, som jag har redogjort för.
Fru talman! Jag kan konstatera att antalet utskottsinitiativ ökar, och jag upplever att det kanske finns ett annat syfte än att nå enighet i utskottet. Jag ser därför fram emot den utredning som konstitutionsutskottet just nu har och där man tittar på våra olika roller och vilka verktyg vi ska ha framåt i vårt demokratiska arbete. I fråga om dagens debatt pågår ett arbete på Regeringskansliet. Jag yrkar bifall till reservationen.