Fru talman! Jag vet inte vad det är för problem
som Carl G Nilsson egentligen är ute efter att lösa.
Utgångspunkten när det gäller regeringens och riks-
dagens syn på detaljhandeln är att vi just på det om-
rådet har bestämt oss för att upprätthålla ett detalj-
handelsmonopol. Vi tror att det är viktigt för att kun-
na hävda den restriktiva alkoholpolitiken. På det
området har vi också fått ett godkännande från EU.
Just det monopolet har man accepterat, till skillnad
från produktionsmonopolet, distributionsmonopolet
och importmonopolet, som är upphävt.
Jag tror att det är viktigt att vi slår vakt om detta.
Om man börjar resonera om att rucka på detaljhan-
delsmonopolet har man berört en viktig princip, som
kommer att leda till rimliga krav inte bara från svens-
ka producenter utan också från andra importörer eller
distributörer i Sverige att kunna presentera sin pro-
dukt.
Problemet, som Carl G Nilsson beskriver det, är
ju ett marknadsföringsproblem. Det delar alla produ-
center. Det innebär att den svenska marknaden inte är
öppen för vilken marknadsföring som helst. Man ska
alltså övertyga Systembolaget om för det första kva-
liteten och för det andra att det finns en viss efterfrå-
gan på produkten. Nu har Systembolaget sannolikt
världens största sortiment och är generöst också mot
svenska producenter. Det finns ett antal svenska vin-
producenter som säljer sitt vin i de svenska system-
butikerna och som har lyckats ganska väl.
Jag tror inte att det är något särskilt omfattande
problem. Jag kan förstå att vinproducenter skulle
önska att få ha gårdsförsäljning, men jag tror inte att
det skulle lösa deras egentliga problem, nämligen att
de vill marknadsföra sitt vin på ett annat sätt än de
utländska konkurrenterna. Det kommer vi inte att
tillåta.