Fru talman! Jag delar helt Mirja Räihäs ambitioner och engagemang när det gäller minoritetsspråken. De är en del av vårt gemensamma kulturarv, och det är viktigt att göra det vi kan för att bevara dem.
Just finskan är väl sannolikt det av minoritetsspråken som har de minsta problemen, med tanke på hur många det faktiskt är i Sverige som behärskar finska språket. Det är därför det är viktigt med de särskilda uppdrag gällande finska språket som Stockholms universitet har. Det finns även andra uppdrag på andra områden som lärosäten har i sina regleringsbrev.
Samtidigt är det en principiell fråga: Hur mycket ska vi reglera våra lärosätens utbildningar och forskning? Jag menar att de fria universitetens och lärosätenas möjlighet att själva styra sin verksamhet har gynnat Sveriges utveckling. Jag menar också att vi inte kan gå in och styra på just exakt det här området – och jag är inte heller säker på att Mirja Räihä ens tycker att jag ska göra det.
Däremot kan man naturligtvis ha en dialog, och precis som Mirja säger har inga beslut fattats kring detta, såvitt jag vet. Det kan dock hända att det finns välavvägda argument för detta beslut – man kan till exempel ha brist på lärare, brist på forskning eller vad det nu kan vara. Det finns mängder av skäl till att lärosäten väljer olika vägar när de bestämmer sig för vilka utbildningar de ska ge.
Regeringen kommer i det här fallet inte att styra detta mer, men vi anser att det är otroligt viktigt med de uppdrag som faktiskt finns. Där går ett viktigt uppdrag gällande finska språket till Stockholms universitet.