Fru talman! Jag noterar att ni har ett intressant debattklimat och sätt att tilltala varandra i det här utskottet som jag inte alls är van vid.
Jag tänker att Ludvig Aspling nog inte har varit ute i många kommuner, framför allt inte i dem som är beroende av utländsk arbetskraft, och sett hur tufft detta kommer att bli för dem och för kommuninvånarna som måste betala högre skatt för att vissa ska ha högre lön. Man kan ju inte höja lönen bara för vissa och inte för alla.
Jag gissar också att Ludvig Aspling inte har träffat många av de företag som finns inom svenskt näringsliv – jag vet inte hur många olika typer av städföretag och bemanningsföretag det kan handla om – och som säger att lönekravet kommer att bli ett jättestort problem för dem när det gäller att få företaget att gå ihop.
Det kan framstå som udda för en del personer att en vänsterpartist står här och värnar om företagen, men det är ganska viktigt att alla företag ska ha möjlighet att anställa personer till kollektivavtalsenlig lön. Nu kan man inte göra det. Nu måste man kanske särskilja personer eller säga att alla ska ha lika mycket i lön.
När jag säger att detta är ett hot mot svensk välfärd är det just det jag menar. Om kommuner inte kan anställa så många undersköterskor som behövs eller inte kan städa vårdinrättningarna är det givetvis ett hot mot svensk välfärd. Det är därför jag tar till de hårda orden. Det är ett hot mot svensk välfärd när man bestämmer vilka som ska få vara med och bidra och inte, alldeles oavsett om de redan gör det.