Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick svar på min fråga om det är svårare att skriva en summa på 34 000 än 28 000 man vill ljuga om lönen man tänker ge någon. Det kan vara trevligt att påminna om det. Det finns en bra möjlighet för ledamoten att svara, och det utgår jag från att ledamoten önskar.
Låt oss tala om snabbmatskockar. Jag uppmanar ledamoten att prata med personalen på någon av de många snabbmatsrestauranger som serverar thaimat och fråga hur lätt det är att få tag på en kvalificerad kock inom Sveriges gränser eller i EU över huvud taget och varför de importerar personal från andra länder och betalar kollektivavtalsenliga löner, som vi tycker att man ska göra. Jag uppmanar starkt till ett besök. Varför vill regeringen driva en politik som minskar deras möjligheter att klara sig?
Jag har flera gånger fått frågan om vilken sida vi väljer. Vi kommer att välja den sida som efter valet kan ge bra politik. Och på det här området är regeringens politik erbarmlig. Det är inte jag som säger det; alla näringslivsorganisationer och teknikföretag som jag har träffat, till exempel representanter för ABB, hatar detta. De tycker att det är dumt och illa. Det förstör deras tillväxt. ABB är inget fattigt litet bolag, och inte de andra heller. Men det finns även småbolag som är helt beroende av kompetens utifrån. De tycker att det här är dåligt. Handelskammaren och Svenskt Näringsliv säger att det är katastrof.
Vi kommer att välja sida efter valet. I dagsläget finns det väl två statsministerkandidater, eller hur? Det har partiledarna varit tydliga med. Det är Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson. Det finns de som säger att det finns tre. Vi får se efter valet om Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson får styra på den sidan. Men vi kommer att välja efter valet, och det finns flera kandidater. Vi har inte valt sida.