Fru talman! Det har varit intressant att lyssna. Återigen har föregående talare redogjort ganska väl för vad det handlar om. Huvudärendet gäller alltså om vi ska införa att ett utlåtande om man har använt en standard eller ej ska göras. Det gäller vissa, högst ett hundratal, noterade bolag. Revisorn ska uttala sig om huruvida de använder en standard som de allra flesta redan använder sig av. Det är ett tämligen okomplicerat ärende.
Att stärka investerarnas förtroende är en viktig poäng. I en marknadsekonomi gäller det trots allt att vi har förtroende för varandra. Det är positivt att EU går in och försöker skapa enhetliga regler som alla i hela unionen kan känna till. Det är en bra sak med EU.
Jag tror att investerare vill ha stabila förutsättningar. Sverige är ju välkänt i hela världen för att ge goda förutsättningar för investeringar. Det visar sig gång efter annan att svenska företag och utländska aktörer har förtroende för Sverige.
Jag vill uppmärksamma det faktum att själva införandet kan skjutas något på framtiden eftersom Finansinspektionen så sent som den 18 november skickade ut en förfrågan om remissvar beträffande huruvida detta skulle vara bra att införa nu. Det pågår nämligen diskussioner i EU om det för tillfället är rimligt att införa det här med hänsyn till pandemin. Regeringen menar dock även fortsättningsvis att det är lika bra att klubba den här lagen så att den finns på plats när det är dags.
I övrigt har jag inte särskilt mycket att tillägga i denna del.
När det gäller det personliga betalningsansvaret är det trots allt så som Emma Hult redogjorde för tidigare. Det här handlar inte bara om gäldenären, det vill säga den person som riskerar att få sitt företag försatt i konkurs. Utan det handlar också om dem som är borgenärer, det vill säga de som har lånat ut pengar till eller har fordringar - krav på pengar - på det företag som riskerar att gå i konkurs. Det gäller här att göra en avvägning mellan olika intressen, som i så många andra frågor vi har att behandla.
Jag är lite förvånad över den frenesi med vilken partierna på högerkanten driver frågan om att det ska vara lättare för gäldenärerna att komma undan ansvar för sina skulder. Det är faktiskt detta de säger. Det här kan få konsekvenser så att betalningssystemet börjar halta. Det kan få konsekvensen att man inte tar lån, utan i stället ska man börja förskottsbetala investeringar. Kopplar man det till god investeringsmiljö vore det här högst destruktivt.
Frågan är alltså inte så enkel att det bara handlar om den enes risk för konkurs och att alla andra är lyckliga. Om den ene går i konkurs och de andra inte får ut sina fordringar riskerar även de att gå i konkurs. Därför måste man med försiktighet tillämpa regelförändringar som dessa.