Fru talman! Att vi behöver olika typer av skatter och avgifter för att finansiera den gemensamma välfärden håller jag med riksdagsledamoten om. Och det kanske är det som är det egentliga argumentet för att man inte vill bredda det undantag som idrottsrörelsen har.
Återigen: Man kan inte hävda att idrottare och idrottsrörelsen inte drabbas av ett sänkt pensionsskydd om man ger dem det här undantaget och samtidigt med samma argument hävda att man inte kan bredda det.
Jag hade två frågor i mitt anförande. Den andra frågan till riksdagsledamoten handlar om det andra argumentet som majoriteten anför, nämligen att det här är en fråga för rättstillämpningen.
Vi står nu i riksdagens kammarsal. Det är här vi stiftar lagar. Alltså är det väl just här som sådana här beslut måste fattas. Jag kan inte förstå att detta ytterst skulle vara en fråga för rättstillämpningen. Det är av precis den anledningen som vi kristdemokrater lägger fram förslaget, det vill säga att vi vill ändra så att även andra, utanför de föreningar som är anslutna till riksidrottsrörelsen får möjlighet till detta undantag.
Ett prisbasbelopp i Sverige för 2022 är satt till 499 300 kronor. Det är alltså inga astronomiska summor. Ett halvt prisbasbelopp innebär att man kan ge en ersättning på motsvarande 2 054 kronor i månaden, har jag räknat ut. Om man har max en sådan ersättning kan man också slippa betala arbetsgivaravgiften.
Efter alla mina år som ordförande i idrottsföreningar vet jag att det här är en viktig gräns av skälet att man vill ge en symbolisk ersättning - för det är vad det handlar om - och en uppmuntran för den tid som personer viker för att hjälpa föreningen. Men man vill inte ha avgifterna och skatterna ovanpå det, för då orkar man inte med att ge ersättningen.
Jag skulle vilja veta var beslutet ska fattas om inte i riksdagen.