Fru talman! Det framgår av svaret att redan när
Invandrarverket och Utlänningsnämnden gör sina
bedömningar bör de ta hänsyn till om det över
huvud taget går att sända tillbaka en person med
svåra handikapp.
Om en person har en livshotande sjukdom där det
inte går att få vård i hemlandet eller när det
föreligger ett handikapp av synnerligen allvarlig
art, kan det vara skäl att på humanitär grund bevilja
ett uppehållstillstånd. Denna situation skall
normalt inte uppkomma när ärendet har kommit så
långt som till polisen för verkställande.
För några veckor sedan fattade regeringen beslut i
några ärenden som gällde medicinska fall. Det
fanns ett fall med ett barn som var flerhandikappat
och som bara kunde göra sig förstådd på
teckenspråk -- som barnet hade lärt sig i Sverige.
Trots att barnet hade sina föräldrar med sig i
Sverige, fanns det anledning att ge barnet
uppehållstillstånd här. Man bedömde att det inte
var möjligt för barnet att utvecklas på ett normalt
sätt i hemlandet.
Sådana frågor och bedömningar bör naturligtvis
även tas med när det gäller vuxna personer, dvs. om
det över huvud taget är möjligt att leva vidare om
personen återförvisas till det egna landet. Detta är
något som Invandrarverket och
Utlänningsnämnden normalt skall ta hänsyn till.