Herr talman! Var och en av oss som besöker Bos-
nien blir påmind om att vi lever i ett tudelat Europa,
att det finns två Europa - ett fredligt och ett krigiskt.
Varenda by har tydliga spår av terror. Det är en resa i
terrorns landskap man gör där, och man kan inte bli
optimist efter att ha besökt landet. Fortfarande finns
det stora byar och samhällen som lever isolerade från
vatten, elektricitet, värme och kommunikationer på
grund av att de är enklaver, isolerade öar, omgivna av
en annan etnisk grupp. Det verkar som om inte ledar-
na är mogna för fred, fastän folken hungrar efter det-
ta.
Ett av de svåraste problemen som jag ser det är
Daytonavtalet, som nu är tre månader gammalt, de-
valveras dagligen. Det finns inte en chans att leva upp
till några av de väsentliga slutsatserna i avtalet. Det
gäller bl.a. flyktingarna. Av de 2 eller 3 miljoner
flyktingar som skall komma hem igen räknar man i
Daytonavtalet med att 800 000 skall få komma hem i
år. Detta är fullkomligt omöjligt. Det finns inga hem
att återvända till. Det finns inga skolor att skicka
barnen till. Stora områden är kraftigt minerade.
Det andra problemet har beröringspunkter med det
första. Flyktingarna är inte dummare än att de väntar
för att se vad som kommer att hända när de främman-
de militära styrkorna, som nu är en fredsfaktor, drar
sig tillbaka om nio månader. Där är en slutsats som är
viktig för det internationella samfundet som nu har
investerat så mycket politiskt, ekonomiskt, humanitärt
osv. Vad skall hända när tiden går ut i december? Vad
kommer hända med freden? Har man hunnit över-
brygga decennier av hat på denna korta tid? Det är
fullkomligt otroligt. Därför måste vi börja tänka på
tiden efter IFOR-styrkan. Nu hindras detta av att
amerikanerna har valkampanj, men vi européer måste
börja tänka, agera och förbereda.
För svenskt vidkommande betyder det att vi skall
fortsätta den stora insats som vi gör ekonomiskt, hu-
manitärt och militärt med civilpolis osv., men också
förbereda återkomsten för flyktingar. Det som behövs
och efterfrågas där nere i första hand är utbildad per-
sonal - lärare, arkitekter, ingenjörer, stadsplanerare.
Då får vi planera tillsammans. Jag har diskussioner
med Leif Blomberg om hur vi bäst skall kunna gagna
ett återvändande.