Fru talman! Vi ska i dag hantera regeringens proposition om en ny lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning.
Lagen innebär att en forskare ansvarar för att följa god forskningssed i sin forskning och att en forskningshuvudman har det övergripande ansvaret för att forskningen utförs i enlighet med god forskningssed. Frågor om oredlighet i forskning ska prövas av en särskild nämnd, och forskningshuvudmännen ska vara skyldiga att överlämna misstankar om oredlighet i forskning till nämnden. Oredlighet i forskning ska definieras som en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning.
Lagen ska tillämpas på forskning som utförs av statliga universitet och högskolor, övriga statliga myndigheter, statliga bolag och stiftelser, kommuner och landsting, kommunala bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Vissa undantag finns dock, till exempel forskning inom försvars och säkerhetsområdet.
Få av oss kan ha undgått att notera vilka negativa konsekvenser för både enskilda individer och samhället i stort som oredlighet i forskning kan leda till. Det kan i värsta fall leda till mycket stora tragedier. Det är viktigt att allmänheten har förtroende för forskningen och att vi som lagstiftare ser till att det finns en tydlig lagstiftning och tillsyn. Men alla som sysslar med forskning har också själva ett ansvar att se till att den utförs enligt god sed.
I dag hanterar de svenska forskningshuvudmännen misstankar om oredlighet i forskning på olika sätt. Det finns brister i dagens system där varje forskningshuvudman ansvarar för att utreda oredlighet inom den egna organisationen. Dels finns en risk att utredningarna utförs på olika sätt, dels kan trovärdigheten i utredningarna ifrågasättas eftersom forskningshuvudmännen samtidigt har ett intresse av att påvisa att oredlighet inte förekommer inom den egna organisationen.
På begäran av ett universitet eller en högskola som har staten som huvudman och som ofta omfattas av högskolelagen kan expertgruppen för oredlighet i forskningen vid Överklagandenämnden för etikprövning yttra sig i ärenden som rör utredningar av misstankar om oredlighet i forskning, konstnärlig forskning och utvecklingsarbete. Enligt regeringen har dock dessa yttranden inte blivit tillräckligt normerande, vilket delvis beror på att expertgruppen och de olika lärosätena har olika definitioner av oredlighet i forskning.
Regeringen har fått många signaler om att det nuvarande systemet för att hantera misstankar om oredlighet i forskning brister på flera områden. Regeringen ser ett behov av både ökat förebyggande arbete för att främja god sed i forskningen och en ny ordning för att hantera oredlighet, och regeringen lämnar i propositionen förslag om tydliga regleringar i dessa avseenden. Regeringen är också tydlig i förslaget av att vissa delar ska utredas vidare samt att en ständig uppföljning ska göras.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.