Herr talman! Ofta i rättsdebatterna betonas vikten av att de brottsbekämpande myndigheterna måste få rätt verktyg för att skydda oss medborgare från dem som vill göra oss illa. I dag debatterar vi just ett sådant verktyg. Verktyget förkortas PNR, en obegriplig förkortning men som vi har lärt oss i dag står för passenger name records, det vill säga passageraruppgifter.
Frågan gäller huruvida flygbolagens passageraruppgifter ska få användas av de brottsbekämpande myndigheterna, hur länge passageraruppgifter ska få lagras och om de ska få överföras till tredjeland. Det är ingen ny fråga. Det har varit en lång process. Frågan har varit uppe i både justitieutskottet och EU-nämnden flera gånger. Och PNR-uppgifter används redan i dag, sedan 60 år tillbaka, för att bekämpa den grova brottsligheten.
Frågan har initierats av Europeiska kommissionen för att få en övergripande strategi när det gäller just överföring av passageraruppgifter. Det gäller att fastställa ett antal principer som utgör grunden för framtida förhandlingar med tredjeländer och att intrånget i den personliga integriteten tas i beaktande.
Internationell brottslighet inklusive terrorism utgör ett allvarligt hot mot samhället och dess medborgare. Därför måste hotet bemötas med olika åtgärder. En sådan åtgärd är tillgången till och analys av PNR-uppgifter.
När ny teknik används för att planera, förbereda och utföra brott krävs också att de som skyddar samhället från brottslighet får tillgång till ny teknik. Den nya tekniken har gjort det möjligt att analysera och ge tillgång till PNR-uppgifter på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Med tillgången till PNR-uppgifter kan de brottsbekämpande myndigheterna fokusera på de passagerare som utifrån ett faktaunderlag kan bedömas som en säkerhetsrisk i stället för bedömningar som grundar sig på fördomar.
Ett stort antal människor kommer dock att påverkas av att man samlar in och överför PNR-uppgifter. Därför är det viktigt att vi får fram principer, normer och kriterier som tydligt återspeglas i förhandlingsdirektivet. Det är viktigt att vi lyfter fram uppgifter som kan överföras och redogör för vilka ändamål de ska få användas för. Likaså är det viktigt att vi uppställer ett minimikrav om vidareöverföring till myndigheter och till tredjeländer, att grundläggande principer gällande definition, såsom sagts här tidigare, av terroristbrott och annan grov brottslighet blir tydliga samt att ömsesidighet gällande informationsutbyte säkerställs.
Både i Stockholmsprogrammet och i EU:s övergripande strategi mot terrorism från 2005 framgår att EU-länderna har en skyldighet både gentemot sig själva och mot tredjeländer att samarbeta för att bekämpa hotet mot terrorism och annan gränsöverskridande brottslighet. EU ska också säkerställa en hög och väl fungerande skyddsnivå för personuppgifter, inklusive det som överförs till tredjeländer. Enligt EU:s dataskyddslagstiftning är det inte tillåtet för flygbolag att överföra PNR-uppgifter till länder som inte kan garantera tillräcklig skyddsnivå.
Vidare är det viktigt att det skapas en rättslig förutsägbarhet och en enhetlig tillämpning, inte minst för flygbolagen. Därför är det så viktigt att skyddet för personuppgifter fungerar väl.
Jag sätter nu hög tilltro till att dessa principer och krav, såsom subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen samt garantin för ett fullgott integritetsskydd, sätts i fokus. Det behövs för att det ska finnas en rättslig förutsägbarhet vid utbyte av PNR-uppgifter. Jag hoppas också att detta leder till mindre bedömningar som grundar sig på förutfattade meningar och fördomar. Slutligen vill jag betona att det är viktigt att vi framgent övervakar hur avtalet genomförs.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.