Fru talman, herr minister och gott folk! Jag tyck-
er, utan att rikta någon kritik mot näringsministern,
att han här var något för försiktig. Frågan gällde vårt
behov av reservkraft. Jag skall inte påstå att det är
noll, men det är betydligt mindre än vad räknenissar-
na på kilowatt brukar uttrycka. Det finns nämligen en
icke utnyttjad reserv på grund av att bestämmelserna
när det gäller miljön och annat är så olika, inte bara
mellan länder utan också inom Sverige. Vi har bi-
okraft som inte utnyttjas runt om i landet men som
skulle kunna utnyttjas om villkoren var annorlunda.
Självklart, och detta är vi tydligen helt överens om, är
det nödvändigt med en harmonisering tvärsöver grän-
serna. Sverige är alltså för litet.
Sedan förvånar det mig något att en moderat le-
damot kan ställa dessa frågor när han äntligen har fått
sin vilja igenom här. Vi har nu en friare marknad på
elsidan, och då måste ju de inblandade företagen
rimligen ta den risk det innebär. Har man gjort en
sned och felaktig investering får man själv bära bör-
dan. Det tycker jag är grundförutsättningen. Det gjor-
de man i och för sig under en period med mer av
planhushållning, men jag tror nog att Sydkraft och
Vattenfall - som väl är inblandade i de aktuella, nu
nämnda reservkraftsanläggningarna - på olika sätt har
tagit in den största delen av den gjorda investeringen.
I jämförelse med kolkraften i Danmark är det rik-
tigt att vi i Sverige kanske ofta ligger något bättre till.
Men återigen har vi en icke utnyttjad reserv i de bi-
okraftanläggningar som finns runt om i landet, och
det finns en kö av ansökningar för att bygga fler så-
dana, vilket jag tycker är en korrekt och riktig sats-
ning.
När det gäller att ersätta Barsebäck 1 och 2 kan
Sten Andersson vara lugn. Regeringen har tillsatt en
delegation för energiförsörjning i södra Sverige. En
av dess ledamöter heter Lennart Värmby, och jag kan
garantera Sten Andersson att vi gör ett mycket gott
arbete. Vi kommer inte att ersätta kilowatt för kilo-
watt, utan vi tittar minst lika mycket på möjligheterna
att effektivisera. Och enligt mycket försiktiga be-
dömningar har vi möjlighet att på industrisidan spara
in 25 % utan att det blir sämre produktion i Sverige
och ungefär lika mycket på hushållssidan utan att det
skall blinka i TV-apparaterna och utan att det skall bli
mörkt i husen.
Min tilltro är alltså inte monumental men stor på
det fortsatta arbetet. Jag tycker alltså att ministern
borde ha varit lite mer optimistisk på den punkten,
dvs. att vi inte har så stort behov av att ersätta reserv-
kraften som Sten Andersson får det att låta.