Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är ju bra om någon gör det också. Liberalerna är faktiskt det enda partiet i dagens debatt som inte har någon reservation till betänkandet. Det betyder inte att vi anser att allt är frid och fröjd, men vi tycker ändå att det i slutändan är rimligt och välavvägt.
Detta handlar, herr talman, om att Sverige har haft en modell för hur vi hanterar personer som kommer till Sverige och söker asyl när det är alldeles uppenbart att det inte finns några asylskäl. Migrationsverket har haft ett system för att hantera detta så att människor snabbt återvänder. Det är bara det att den modell Sverige har haft har underkänts i EU-domstolen. I stället måste vi då implementera det som kallas för asylprocedursdirektivet, eller för att vara ännu mer korrekt det omarbetade asylprocedursdirektivet, som är en av Europeiska unionens centrala rättsakter på asylområdet.
När vi gör det ska vi upprätta en lista över ett antal länder som är säkra att återvända till, vilket ska innebära att vi kommer back on track, så att säga - tillbaka till en modell där människor som söker asyl alldeles uppenbart ogrundat snabbt kan återvända. Från den här domen för några år sedan - jag tror att den kom någon gång sommaren 2018 - och fram till nu har Sverige alltså inte haft ett sätt att hantera detta.
Är det då ett problem, herr talman, att människor uppenbart ogrundat söker asyl? Vi kan titta på de siffror som Kristdemokraterna redovisade här i talarstolen. Över 6 000 personer från Georgien hade sökt asyl i Sverige de senaste åren, och bara 75 hade fått bifall. Tittar vi på förra årets siffror över exempelvis Ukraina kan vi konstatera att det var 575 asylansökningar varav 5 fick bifall. När det gäller uzbeker var det 1 377 asylansökningar och 29 bifall.
Vi har alltså en situation i Sverige där stora grupper av människor kommer från vissa specifika länder och söker asyl. Det här skapar en belastning på vår ansvariga myndighet, Migrationsverket, och givetvis också på vår samhällsekonomi. Men framför allt drabbar det alla de personer som verkligen har skyddsbehov: flyktingar som kommer till Sverige, som behöver stöd och hjälp och som vi vill kunna ge en bra framtid i Sverige, vilket vi behöver mobilisera kraft och energi för att kunna göra. Det blir väldigt svårt att prioritera dem om vårt system belastas av tusentals asylansökningar som är alldeles uppenbart ogrundade.
Herr talman! Jag har noterat i några inlägg tidigare och även i replikskiften här i debatten att frågan om till exempel Ukraina kommer upp. Det är lite komplicerat, så ni som lyssnar får spetsa öronen. I det omarbetade asylprocedursdirektivet finns det ett avsteg från det första asylprocedursdirektivet som kan tolkas så att ett land där det pågår en väpnad konflikt i någon del av landet inte som helhet kan bedömas som ett säkert land över huvud taget. Exempel är konflikten i Donetsk och Luhansk i östra delen av Ukraina och tidigare även Tjetjenien i Ryska federationen. Nu är inte Ryssland kanske att betrakta som ett säkert land, men detta kan exemplifiera en konflikt i en del av ett land.
Reservanterna, i detta fall Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, vidmakthåller regeringens uppfattning i propositionen att Sverige inte kan betrakta till exempel Ukraina och Georgien som säkra länder. Det där tycker jag att man bör titta lite noggrannare på, herr talman, för den bedömningen gör flera andra EU-länder inte . Bland annat Belgien, Luxemburg och Nederländerna gör här en annan bedömning och anser att det går att återvända till exempelvis Kiev. Man gör inte bedömningen att det pågår krig i Kiev i dag. Det är för övrigt en mycket trevlig och fin stad.
Om vi vill att det här systemet ska fungera, alltså att vi skapar ett snabbt återvändande för personer som uppenbart inte har asylskäl och uppenbart helt ogrundat kommer till Sverige och söker asyl, måste även de länder som flest personer kommer från och uppenbart ogrundat söker asyl här finnas med på listan. Annars blir det här rätt tandlöst. Om det bara blir Kanada, Australien, USA och några länder till på listan kommer den inte att vara särskilt effektfull och inte ha den inverkan som vi vill att den ska ha.
Herr talman! Det är något förvånande att det här har tagit så oerhört lång tid för regeringen. Vi ska betänka att vi har en ansvarig myndighet i Sverige, Migrationsverket, som har haft en oerhörd belastning under de senaste åren till följd av flyktingkris och mycket annat. Det är en myndighet som är rätt utsatt såtillvida att man har en hög belastning, jobbar väldigt människonära, har oerhört mycket individärenden och är ständigt i skottgluggen på olika sätt.
Om en regering ska kunna styra en sådan myndighet tycker jag att det är viktigt att myndigheten också har rimliga regelverk och bestämmelser och kan sköta sitt uppdrag på ett rimligt sätt. Här måste man ifrågasätta om regeringen har gett Migrationsverket de möjligheterna. Till att börja med var det väl inte Migrationsverket utan just regeringen som ansvarade för hur Sverige skötte hela processen - som Sverige förlorade - i EU-domstolen, och därefter har regeringen inte sett till att faktiskt få fram den här lagstiftningen i tid. Jag tycker att det förtjänar ganska kraftfull kritik.
Herr talman! Därtill är det så i slutändan att den här frågan inte går att se helt isolerat. Frågan om att främja ett snabbare och mer effektivt återvändande av personer som uppenbart ogrundat söker asyl hänger ihop med hela vårt system, för det här påverkar till exempel frågor om domstolarnas funktion, dagsersättningar, spårbyte och förvar. Inte minst får det stora undanträngningseffekter om det här inte fungerar när vi tar resurser från dem som har behov av skydd och ger de resurserna till personer som inte har behov av skydd. Det är inte en rimlig ordning. Så kan vi inte ha det.