Fru talman! Det här är en märklig debatt. Jag har hört åtskilligt som jag redan vill svara på. Jag kan inledningsvis säga att Aron Modig sa att han nog var den gnälliga rösten i den här debatten, men jag anar en viss risk för att jag kanske kommer att gnälla något mer.
Fru talman! Det är i grund och botten ett väldigt sorgligt ärende som vi har att hantera i dag. Vi har en situation där samtliga partier är överens om att nuvarande ordning är orimlig och inte fungerar. Det handlar om personer som gör rätt för sig och arbetar och om arbetsgivare och arbetstagare som egentligen inte har gjort något fel - det har varit några småfel för lång tid sedan, ofta kanske till och med till följd av sådant som man själv inte har kunnat råda över, till exempel otydlighet i en ny lagstiftning, att man trodde att man tecknade försäkring hos rätt försäkringsbolag men det visade sig vara fel eller kanske att det var någon månad för sent för att det tar en viss tid att få personnummer och sådant på plats när man kommer till vårt land.
Sådana orsaker ligger till grund för utvisningar av personer som, som sagt, gör rätt för sig och bidrar till vårt samhälle och som jobbar inom branscher där de behövs. Det råder en enighet mellan samtliga partier om att det inte ska gå till så här. Ändå går det oerhört långsamt.
Fredrik Malm redogjorde förtjänstfullt i sitt anförande tidigare för några av de brister som kommer att kvarstå även med den proposition som vi i dag röstar igenom. Det handlar exempelvis om de här försäkringarna som man inte kan rätta till i efterhand. Det handlar om när man har bytt arbetsgivare och den tidigare arbetsgivaren kanske har gått omkull och inte ens finns kvar. Då kan man inte heller rätta till felet i efterhand. Det handlar också om det faktum att om Migrationsverket faktiskt har börjat titta på ett ärende är det redan för sent. Då kan det ses som att de redan har vidtagit åtgärd och att det här då inte kommer att gälla.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när arbetsgivaren själv-mant har avhjälpt brister
När propositionen landade på vårt bord valde vi från Sverigedemokraternas sida att inte lägga en följdmotion. Vi insåg att ärendet är så pass begränsat och det finns så pass stora problem på det här området att även eventuella följdmotioner inte skulle täcka upp alla de behov som finns för att komma till rätta med lagstiftningen.
Jag hade hoppats att vi i stället från utskottets sida skulle ha kunnat väcka ett initiativ som krävde en bredare översyn av lagstiftningen på det här området, ännu en gång, som också lade fram en tillfällig stopplag. Det är något som jag nu på nytt får driva.
Stopplagar är såklart ingenting som man ska använda lättvindigt, men i det här läget, när situationen har sett ut så här under lång tid och alla är överens om att det är på ett sätt som det inte ska vara tycker jag också att det är rimligt att se över det förslaget.
Hur som helst, när propositionen landade på vårt bord valde man dels från Alliansens sida att lägga en följdmotion, dels från Vänsterpartiets sida att lägga en följdmotion. När vi kom till det första beredningsmötet var jag beredd på att med utgångspunkt i Vänsterpartiets motion presentera ett skarpt lagförslag som skulle handla om en utvidgning av propositionen. Det var en mycket begränsad utvidgning men med bas i den lagstiftning som redan nu är förberedd och som ligger på vårt bord där man helt enkelt ser över det här kravet på att det ska vara total självrättelse och att Migrationsverket inte ska ha vidtagit någon åtgärd.
Jag föreslog på sittande möte att propositionen skulle skrivas om så att man skulle ha tre månader på sig att rätta till ett fel från det att Migrationsverket meddelade felet. Det skulle faktiskt göra det möjligt att omfatta åtminstone några av de fall som i dag inte omfattas. Men övriga partier i utskottet valde i stället att gå vidare med Alliansens förslag som innebär en helt annan lösning. Det förslaget är inte ett dugg berett sedan tidigare, och för min del var det solklart från första början att det öppnade för ett missbruk på precis det sätt som Lagrådet i slutändan varnade för och därför avstyrkte förslaget.
För mig var det väldigt märkligt att nyss höra Mathias Tegnér här i talarstolen prata om vikten av ordning och reda och vikten av konsekvenstänk och försiktighet och samtidigt säga att man ska se över detta så att man inte öppnar för missbruk och att det här är något som guidar dem hela tiden. Det skulle ha varit först när Lagrådet avstyrkte som man insåg att det här lagförslaget var dåligt. Det var uppenbart från första början att om man gör det helt fakultativt, helt frivilligt, att se över om uppehållstillstånd ska dras tillbaka eller inte öppnar man för totalt missbruk. Det är då man öppnar för att man inte har någon kontroll över vad som gäller på arbetsmarknaden. Det var därför vi motsatte oss det från första början.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när arbetsgivaren själv-mant har avhjälpt brister
Man hade en chans att gå vidare på ett sätt som skulle kunna göra det lite bättre. Man har fortfarande en chans att stoppa det som sker just nu, men man har valt att fokusera på en lagstiftning som det enligt mig var uppenbart aldrig skulle fungera.
Det var inte bara i det första steget av beredningen, fru talman, som jag påtalade detta. Under beredningens gång, stegvis, flera gånger, har remissinstanser varnat för den osäkerhet som det här kommer att innebära och för den risk som det kommer att innebära att systemet utnyttjas igen, för att man inte vet vad som gäller och för att lönedumpningar kommer att kunna komma till stånd igen.
TCO föreslog att lagen skulle kunna bifallas om den var tillfällig. Det var något jag också framförde flera gånger. Det skulle jag kunna stödja. Jag står fast vid att det hade kunnat vara ett alternativ till en stopplag - en tillfällig lag som säger att under en begränsad period kommer vi att göra det möjligt att avstå från återkallelse här med en tydlig uppmaning och med bakgrundsarbete som handlar om att det rör de fall där det är helhetsbedömningar som tydligt slår fast att det inte är arbetstagaren som har gjort något fel. Men att föra in det som en permanent lagstiftning vore helt orimligt just av de skäl som har angivits.
Inte heller det valde man att lyssna på. I stället lyssnade man på en annan remissinstans som ville koppla in en hänvisning till att man ska ta familjeförhållanden och vistelsetiden i landet i beaktande när man ser över om man ska eller inte ska återkalla uppehållstillstånd som är givna på grund av arbete.
Det här i kombination med de förarbetsskrivningar som finns i den lagrådsremiss som skickades ut är också något som Lagrådet hugger på. Det kommer inte längre att vara arbetsvillkoren som ligger till grund för bedömningen av om man ska få stanna i landet eller inte. Då kommer det inte heller att vara vikten av att man faktiskt följer de avtal som har legat till grund för uppehållstillståndet, utan då kommer det i stället att vara hur stort intresse man har av att stanna i landet som ligger till grund för om ett uppehållstillstånd återkallas eller inte.
Det i sin tur leder, förutom att urholka själva grunden för uppehållstillståndet, kopplingen mellan arbete i det här fallet och arbetstillstånd och uppehållstillstånd, dessutom till att samma slags fel får olika bedömningar och att man faktiskt öppnar för lönedumpning och missbruk av regelverken om det kan vara så att personen som är arbetstagare har ett så pass stort intresse av att stanna i landet att man kan se mellan fingrarna när det gäller de här problemen.
Det här är några av de problem som jag konsekvent har lyft fram under beredningen och som remissinstanser på olika sätt konsekvent har lyft fram under beredningens gång men som man från övriga partier i utskottet har valt att ignorera fram till att man står i skarpt läge i exakt den situation som jag varnade för vid vårt första beredningsmöte. Vi kommer att vara i en situation då vi får välja mellan två dåliga förslag: ett som går alldeles för långt och öppnar för missbruk och ett som inte på något sätt är tillräckligt.
Det är där vi är i dag. Det är därför vi även från mitt parti, som inte har någon reservation i dag, stöder att propositionen röstas igenom. Ett litet steg är bättre än inga steg alls. Men det är en beklaglig process. Jag hoppas att man kan vara mer öppen för att lyssna även på vad vi säger i framtiden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när arbetsgivaren själv-mant har avhjälpt brister
Slutligen vill jag säga några korta ord även om den reservation som finns från allianspartiernas sida. Jag har valt att inte stödja den. Det handlar inte om att jag tycker att man ska fortsätta att dra ut på det här ärendet. Tvärtom, precis som jag redan har sagt och har aviserat på flera andra håll, hoppas jag att man så snart som möjligt kan införa åtminstone en tillfällig stopplag, ett moratorium för dem som utvisas av dessa bagatellartade skäl när det handlar om arbetsgivare som för länge sedan har begått fel.
Vikten av att utredningar av lagstiftning på det här området bereds ordentligt är reell. Det här behövs. Vi har precis sett vad som händer när man inte har förmåga till konsekvenstänk. Samtidigt har vi från Sverigedemokraternas sida ett särskilt yttrande där vi tydligt klargör att vi kommer att hålla ögonen på vad regeringen gör. Vi kommer att bevaka hur man bereder det här. Att vi inte tydligt i en reservation vill att utskottet ska säga ett tidigare datum betyder inte att vi inte är beredda att stödja initiativ eller tillkännagivanden även vid detta datum eller till och med tidigare om det framkommer att regeringen i onödan drar ut på processen.
Vi kommer att hålla ögonen på vad som händer i den här frågan, men vi tycker inte att ett skarpt datum som har satts på förhand är det viktigaste utan att man följer processen och att vi får en bra lagstiftning på plats så snart som möjligt.