Fru talman! Tack, Maria Ferm, för svaret på den ena frågan!
Det är lite svårt att ta pratet om att arbetet ska ske så skyndsamt som möjligt på allvar, givet hur det har varit tidigare och givet att man själv erkänner att man har agerat för långsamt. Det är därför oron finns, som jag fullt ut delar.
Men jag hade också en annan fråga. Vad är man beredd att göra under tiden? Vi kunde häromdagen läsa att i en annan uppmärksammad fråga, där i princip alla partier är överens, nämligen LSS-situationen, har man gått fram med ett förslag om moratorium, en tillfällig lagstiftning, från regeringens sida för att till dess det finns en heltäckande lagstiftning på plats åtminstone se till att inga fler drabbas i onödan. Är det något som Miljöpartiet kan tänka sig att arbeta för med hjälp av ett utskottsinitiativ och även inom regeringssamarbetet? Situationen är så pass ohållbar. Alla är överens om att den måste stoppas så snart som möjligt.
Ett tillfälligt stopp innebär inte en hel amnesti eller att det blir fråga om ett illa underbyggt lagförslag som ska gälla för evigt, det vill säga alla de konsekvenser som kan råda om det blir en sådan beredning som utskottet precis har jobbat med. Det handlar om att identifiera en ohållbar och orimlig situation. Det arbete som måste göras för att det ska bli så bra som möjligt kommer att ta viss tid, och under den tiden kan man ta en tillfällig paus. Är det något som Miljöpartiet kan tänka sig att stödja?