Herr talman! Jag vill å Alliansens vägnar yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet SfU5.
Sverige behöver en långsiktig migrationspolitik, och det måste ha sin bas i tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav under lång tid.
I spåren av den stora flyktinginvandringen under framför allt 2015 har behovet av ett effektivt återvändande ökat. Under fyra år har Sverige tagit emot 300 000 asylsökande. Det är bra och viktigt att vårt lands lagstiftning ger skydd till människor som är i behov av skydd. Den andra sidan av myntet är dock att de som inte uppfyller kraven på skydd måste lämna landet. Det måste helt enkelt vara en skillnad på ett ja och ett nej.
Eftersom inte alla som fått nej hörsammar kravet på att frivilligt återvända - de stannar i stället kvar - tydliggörs behovet av tydliga regler och befogenheter för de myndigheter, i detta fall polisen, som har ansvaret att agera. Det bör också kompletteras med en förlängning av tiden då man kan få sin sak prövad, från fyra till tio år. Då minskar nämligen motivationen att hålla sig undan och att inte lämna landet.
När den här typen av frågor debatteras lyfts ofta argumentet att det är omänskligt med tvång och förvarstagande. Jag tror att det är viktigt att påpeka att lagstiftningen är tydlig med att det är ett frivilligt återvändande som är grunden. Det är när en person vägrat att göra det som diskussionen om tvång och förvar dyker upp.
Under de kommande fem åren, från 2017 till 2021, beräknas 50 000 människor gå under jorden. Alternativet till att lämna landet är att människor förvisas till ett skuggsamhälle, där de riskerar att utnyttjas av skrupelfria människor. Kvinnor och män riskerar att arbeta för slavlöner, leva i extrem trångboddhet, utsättas för sexuellt utnyttjande med mera. För barnen är riskerna ännu större.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tydligare befogenheter för polisen när beslut om avvisning eller utvisning verkställs
Det är i relation till detta som tvångsåtgärder och förvar bör och ska diskuteras. Jag menar med emfas att det är långt mycket medmänskligare att ha ett effektivt och rättssäkert regelverk för återvändande för dem som väljer att inte följa lagstiftningen om ett frivilligt återvändande än att förvisa dem till ett skuggsamhälle.
Jag vill dock till sist lyfta fram att lagstiftningen och dess utformning inte är det enda som har betydelse, utan det måste kompletteras med att verkställande myndigheter får de resurser som uppdraget kräver. Här är jag mycket kritisk till regeringen. Polisen är nu mitt i en stor omorganisation, och missnöjet är stort. Det har fått till följd att vi inte lyckas fylla alla utbildningsplatser och att erfarna poliser slutar. Här hjälper det inte att prata siffror och om hur många poliser vi vill ha - det måste omsättas i poliser av kött och blod, något som den nuvarande regeringen har misslyckats fullständigt med.
Detta misslyckande talar statistiken tydligt om. Antalet inre utlänningskontroller 2012 var 42 000. År 2016 var det 19 000. Under tiden 2017-2021 beräknar man att 70 000 verkställighetsärenden kommer att överlämnas till polisen, och då ska man veta att polisen verkställde 3 700 ärenden 2016.
Dock är de nu förslagna åtgärderna åtminstone ett steg i rätt riktning.