Herr talman! I dag debatterar vi en proposition som innebär tydligare befogenheter för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen när beslut om av- eller utvisning verkställs i form av tvångsåtgärder.
I stort håller Sverigedemokraterna med regeringen i dess ståndpunkt att en person som har ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning ska kunna omhändertas för att verkställigheten ska kunna förberedas eller genomföras. Precis som Mikael Cederbratt sa tidigare är det viktigt att man gör skillnad mellan ett ja och ett nej och att vi har en hållbar och rättssäker migrationspolitik.
Vi stöder därför propositionen, som innebär ett steg i rätt riktning, men vill samtidigt vara mycket tydliga med att vi inte anser att åtgärderna är tillräckliga utan önskar att regeringen utvidgade dessa förslag. Vi befinner oss just nu i ett akut läge, varför detta borde ha funnits på plats för länge sedan. Av den anledningen har vi lämnat in ett särskilt yttrande som jag tänkte redogöra för här.
Den tidsgräns för omhändertagande som föreslås - 24 timmar och om det finns särskilda skäl ytterligare 24 timmar - är för kort och bör förlängas. Vi kan inte uppnå omhändertagandets syfte om tiden är för kort.
Vi är dessutom kritiska till den tidsgräns som regeringen föreslår för placering av personer som hålls i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest av transporttekniska skäl. Den är för kort. För att få en verklig effekt räcker det inte med tre dygn, vilket föreslås, utan även denna tidsgräns menar vi bör förlängas.
Herr talman! Vi har den senaste tiden sett diverse händelser som tydligt pekar på att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen behöver större möjligheter att fullfölja sitt uppdrag att skydda svenska medborgare och upprätthålla svensk lag. Det måste finnas en tydlig skiljelinje mellan vad som är rätt och vad som är fel. De beslut som fattas måste kunna genomföras för att våra viktigaste samhällsfunktioner ska fungera.
Tydligare befogenheter för polisen när beslut om avvisning eller utvisning verkställs
Vänsterpartiet har en reservation i detta betänkande som främst rör statens rätt att omhänderta personer som anses vara minderåriga. Man kritiserar detta och hänvisar till barnkonventionen men missar samtidigt att FN inte vänder sig emot omhändertagande av barn utan snarare talar om vikten av att barn behandlas väl och att det hela tiden sker en regelbunden översyn. Allt detta är naturligtvis självklart.
Vi har, inte minst i samband med protesterna på Mynttorget och Medborgarplatsen, fått se hur tydliga och ökade befogenheter hade kunnat underlätta för polisen att verkställa fattade beslut och säkerställa att rådande regler också gäller. De som ska skydda oss och upprätthålla ordningen bör ha rätt verktyg för sitt uppdrag, och det har de inte haft. Polisen har i dag saknat tydliga direktiv och verktyg för att fullfölja sitt uppdrag, vilket polisen också varit tydlig med under sommaren. Det är tyvärr så att Vänsterpartiet genom sin reservation tydligt visar att de inte har lyssnat på polisen.
Vidare har Vänsterpartiet lyft upp frågan om överklagande. Även här kan jag konstatera att det egentliga syftet tycks vara att skapa mer byråkrati, eftersom samtliga eller närapå samtliga som blir omhändertagna lär överklaga. Hur detta ska gå till är således också oklart, då omhändertagandet sker under en mycket kort period. Med ett sådant förslag kommer byråkratin att förvärra redan befintliga problem inom Migrationsverket, vilket är det sista vi behöver.
Jag skulle med detta vilja yrka bifall till propositionen men också tydligt poängtera att vi har en stark förhoppning om att den utvecklas ytterligare i enlighet med Sverigedemokraternas särskilda yttrande.
I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 16.)