Herr talman! Hälso- och sjukvården är otroligt central, och den är också väljarnas viktigaste fråga. Det är inte konstigt då det är en grundläggande trygghet att förhoppningsvis veta att man får vård och omsorg när man behöver det.
Det här utmanas, och ett av skälen till det är den lagstiftning vi nu pratar om, nämligen lagen om valfrihetssystem, LOV. När den infördes skulle det öka kvaliteten, stärka valfriheten och skapa bättre effektivitet genom konkurrens. Nu, två decennier senare, vet vi att ingenting av detta har blivit verklighet.
Jag menar att regeringen – Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – har ideologiska skygglappar när det gäller hälso- och sjukvården och specifikt när det gäller lagen om valfrihetssystem, LOV.
Som vi hörde här vet statsrådet att det finns kriminella och oseriösa aktörer i valfrihetssystemet. Statsrådet och regeringen vet alltså att det är så, och man försöker lappa och laga. Man inför nya grindvaktsfunktioner. Man säger att skattemedel ska gå till vård, inte till välfärdsbrott eller överutnyttjande, och att man ska förebygga och motverka brottslighet.
Man har alltså ett system som uppenbart öppnar för välfärdsbrottslighet och överutnyttjande av skattemedel och där skattemedel inte går till vården, det vill säga till det som pengarna är avsedda för. Att man då inte agerar är helt oförståeligt för mig. Det kan inte handla om annat än ideologiska skygglappar.
Dessutom säger statsrådet i sitt svar att man ska ta ställning till om tillståndsprövning bör införas. Med jämna mellanrum pratar jag om lagen om valfrihetssystem och problemen med det. När jag berättar att det inte ens behövs tillstånd för att etablera en verksamhet är det få människor som tror sina öron. Det verkar ju helt orimligt att man får bedriva hälso- och sjukvård utan att det krävs ett tillstånd. Det är fint om regeringen tar ställning till det.
Hur som helst vet vi nu att det är så här. Regeringens egen produktivitetskommission har i sitt slutbetänkande dragit en tydlig slutsats: LOV har inte levererat de produktivitets- och effektivitetsvinster som utlovades. Tvärtom pekar kommissionen på försämrad kostnadskontroll, svårigheter att styra resurserna dit där behoven är störst och ökade risker för välfärdsbrottslighet.
För oss socialdemokrater är sjukvården viktigast; den är nummer ett. Att förhindra att det finns kriminella och oseriösa aktörer i sjukvården är avgörande. Därför ställer jag återigen frågan till sjukvårdsministern: Kan regeringen överväga att åtminstone ta bort kravet på regionerna att ha lagen om valfrihetssystem när det gäller primärvården? Det skulle man åtminstone kunna titta på.