Fru talman! Jag har glömt att tacka statsrådet för svaret, så det vill jag göra! Jag tycker att det är bra att vi kan ha en sådan här debatt och diskussion, som vi har önskat, där vi klargör skillnader och ibland likheter.
Det är stora, viktiga, principiella frågor vi pratar om. Min syn på saken – vår syn på saken – är att vi måste göra allt vi kan för att stoppa slöseriet med skattepengar. Vi måste stoppa välfärdsbrottsligheten, och vi måste se till att de resurser som ska gå till sjukvården faktiskt går till sjukvården.
Jag hör vad sjukvårdsministern säger, och jag hör vad regeringen säger. Vi menar dock att det som görs – om man nu förstärker de så kallade grindvaktsfunktionerna – ju bara är att skrapa lite på ytan på ett system som faktiskt inte fungerar. Det är ju det som är skillnaden.
Jag hör att det finns en vilja att stoppa välfärdsbrottsligheten, men om man verkligen ska dra upp den med rötterna kan man ju inte ansa lite eller bara göra något åt det värsta som blir synligt. Det här är ju faktiskt ett system som öppnar för välfärdsbrottslighet och överutnyttjande. Det är ett system där det inte krävs tillstånd för att starta till exempel vårdcentraler.
Vi vet genom de myndigheter som har granskat detta att det förekommer kriminellt utnyttjande och fusk. Det är det som är skillnaden, och det är därför jag återigen påstår att det finns ideologiska skygglappar i den här frågan. Om man på allvar vill komma åt överutnyttjandet, fusket, det kriminella utnyttjandet och slöseriet med våra skattepengar och vill att de ska gå till det de är ämnade för bör man göra något åt den här lagstiftningen.
Jag frågar därför igen: Tänker sjukvårdsministern göra någonting mer?