Herr talman! Jag behöver inte mer än vad de två tidigare talarna har gjort understryka känslan av att vi diskuterar ett ärende som vi helst hade velat slippa diskutera. Nu är det så världen ser ut. Det är så säkerhetsläget är för riksdagen. Därför har förslagen lagts fram, och därför står vi här.
När förslagen lades fram väcktes en rädsla bland många journalister som är verksamma i huset eller som ibland arbetar med att granska det vi gör här i huset för att det ackrediteringssystem som föreslås skulle göra det svårare att utföra det journalistiska arbetet.
Av den anledningen väckte jag en motion där jag yrkade på ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om att det nya ackrediteringssystemet för medierna inte skulle försvåra journalisternas granskning av riksdagsledamöterna.
Nu blir det inget tillkännagivande. Jag reserverar mig inte heller för att det ska bli det eftersom det helt enkelt inte behövs. Utskottet är tydligt nog ändå.
Utskottet skriver nämligen i enighet i sitt ställningstagande att det ackrediteringssystem som kommer fram ska ge journalisterna rätt att granska makten på samma sätt som de i dag har rätt att granska makten. Det bör vara en målsättning att åstadkomma ett enkelt, snabbt och smidigt ackrediteringsförfarande, står det. Man tar som exempel upp att det i EU-parlamentet tar fem-tio minuter att få en ackreditering och att man givetvis bör söka ett liknande snabbt system när detta ska införas i riksdagen. Utskottet gör också klart att ett ackrediteringssystem inte ska förutsätta att journalisten innehar så kallat presskort utan att man på annat sätt ska kunna visa att man är verksam som journalist.
Det är två mycket bra tydliggöranden som har kommit efter våra diskussioner i utskottet mot bakgrund av vår motion. Därför tillstyrker vi förslagen i betänkandet.