Fru talman! Tack, Eva-Lena!
Först och främst blir jag lite orolig. Eva-Lena Gustavsson anförde från talarstolen att betänkandet kanske inte är principiellt viktigt. Visst, det finns säkert vissa delar som är av mer formaliakaraktär, men jag vill ändå hävda att det, som jag försökte exemplifiera i mitt anförande, är principiellt besvärande att vi går in och har synpunkter, oavsett om vi ska höja eller sänka våra egna arvoden, och att vi över huvud taget är med och påverkar dessa frågor. Det är ju inte därför, hoppas jag, som du och jag har gett oss in i politiken - för att vi ska försöka sko oss själva - utan det har vi gjort för att vi ska försöka fokusera på vårt uppdrag och göra det bästa för väljarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Några ändringar i riksdagsordningen
Jag håller med Eva-Lena Gustavsson och hennes sons svärmor. Det är jättebra, och vi är helt överens - det är precis detta jag säger. När jag är ute och reser och träffar människor från andra länder och diskuterar dessa frågor vill jag kunna visa att vi verkligen har en oantastlig ordning i Sverige. Men med den senaste ändringen som gjordes upplever jag att det har blivit mer antastligt. Detta märker jag på de reaktioner jag får när jag berättar om dessa saker.
Jag förstår inte. Vari består den principiella invändningen från Socialdemokraterna mot att ha en ordning där riksdagsledamöter håller sig på en armlängds avstånd från att välja de personer som sätter och beslutar om våra villkor?
Jag har en fråga till, men den kan jag ta i nästa inlägg. Du kan börja med att svara på denna fråga.