Fru talman! Tack, Eva-Lena!
Jag tolkar det trots allt som att vi är överens om rätt så mycket.
I mitt anförande berörde jag bara de delar där vi inte är överens. När det kommer till interpellationsinstrumentet och de bitarna har vårt parti inte haft avvikande mening eller följdmotionerat, utan vi har varit överens om att detta är viktiga frågor att jobba med.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Några ändringar i riksdagsordningen
Vi verkar också vara överens om att målsättningen är att upprätthålla ett respektavstånd och en integritet. Vi har lite olika uppfattningar om det är vi själva som ska göra dessa avgöranden och överväganden eller om vi kanske i största möjliga mån ska överlåta det till någon annan, till exempel en professionell tjänstemannakår.
Jag tänkte återkomma till min andra fråga. Eva-Lena spelade nästan in mig där när hon pratade om jävssituationer och hur problematiska sådana kan bli. Jag noterade att Eva-Lena anförde i talarstolen att man ska utse en ersättare till ordföranden, men det är trots allt ändå så att hela nämnden måste vara närvarande för att vara beslutsför. Varken ordföranden eller en ledamot får bedöma sig vara jävig. I den situationen skulle nämnden inte kunna bereda ärendet och fatta beslut.
Vari består det principiella motståndet från Socialdemokraterna mot att helt enkelt se till att det väljs några suppleanter som finns enkelt tillgängliga för arvodesnämnden utifall att någon upplever att det inte är lämpligt att de är delaktiga i ett beslut? Detta skulle snarare motivera och underlätta för en person som känner att det är ett gränsfall och att det kanske är bättre att ta ett steg tillbaka.
Och så kan vi ha en enkel ordning där vi plockar in en på förhand vald suppleant i stället för att gå tillbaka till KU och försöka bereda ett nytt förslag som kammaren ska välja och så vidare.
Varför krångla till det i onödan?