Herr talman! För sex år sedan såldes vårdcentralen Serafen i Stockholm till en grupp läkare för 700 000 kronor. Lokaler, utrustning, kundkrets och personal ingick i köpet. En bra affär, tyckte ansvariga politiker. Fyra år senare säljer läkarna Serafen vidare till företaget Capio, som ägs av riskkapitalbolag, för 20 miljoner kronor. Det är pengar, herr talman, som gått rätt ned i fickorna på de läkare som köpte vårdcentralen för den ringa summan av 700 000.
Avknoppning av skattefinansierad verksamhet som vårdcentraler, förskolor och hemtjänst har blivit en etablerad affärsidé i många kommuner och landsting. Kommunal verksamhet säljs till företag där tidigare anställda ingår som ägare. Problemet är att affärsidéer av det här slaget inte bedrivs utifrån marknadsmässiga principer utan tycks snarare vara ideologiskt sprungna. Utförsäljning av våra gemensamma skattefinansierade tillgångar slumpas många gånger bort till vrakpriser. Rena rama realisationen!
Väl fungerande verksamheter har sålts, vanligen enbart till priset av inventarierna. Flera av dessa verksamheter har sedan gjort stora vinster redan första året i privat regi - pengar som ofta inte återinvesteras utan delas ut till aktieägare. Att vårdcentraler, förskolor och hemtjänst ska bedrivas privat är uppenbarligen viktigare än kvaliteten och innehållet.
I Stockholm instiftade Alliansen ett särskilt avknoppningskansli direkt efter maktskiftet 2006 för att sälja ut så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och så billigt som möjligt. Avknoppningarna har skett utan att ordentligt utreda marknadsvärdet och utan att ta in anbud från andra marknadsaktörer, och detta, herr talman, med de styrande politikernas goda minne.
Försäljningen av Serafen är bara ett i raden av flagranta exempel på hur en ideologisk iver resulterar i urusla affärer för skattebetalarna. Kritiken mot Serafenaffären 2007 blev till slut så massiv att regeringen gav Statskontoret i uppdrag att ta fram principer för prissättning vid avknoppning. Året därpå, det vill säga 2008, presenterades ett förslag som slog fast att kommunal egendom som säljs ska säljas till marknadspris och att immateriella värden, som upparbetad kundkrets och personalens kompetens, ska ingå i värderingen. De anställda ska betraktas som anbudsgivare utan någon särställning.
Nutek och Sveriges Kommuner och Landsting landade i samma slutsatser i sina respektive utredningar. Tillgångar får inte överlåtas till ett underpris i förhållande till marknadsvärdet.
Herr talman! Tydliga riktlinjer framtagna i inte mindre än tre utredningar borde ha inneburit en rejäl uppskärpning. Men icke. Bara ett år senare, det vill säga 2009, seglar ännu en uppseendeväckande affär upp, nämligen avknoppningen av Vantörs hemtjänst i Stockholms stad, som såldes till två anställda chefer för 69 500 kronor. På en öppen marknad hade bolaget kostat mellan 25 och 40 miljoner kronor. Den avknoppningen var olaglig, enligt beslut i Regeringsrätten, eftersom man sålt till underpris och bolaget på så vis fått ett individuellt stöd som inte är tillåtet enligt kommunallagen. Men ansvariga politiker tyckte inte att man hade gjort något fel. Något mervärde fanns inte, menade man.
Under samma tid avknoppades 25 förskoleenheter i Stockholms stad för sammanlagt 3 miljoner kronor trots att marknadsvärdet beräknades till mellan 2 och 40 miljoner kronor per enhet beroende på storlek. Skattebetalarna, herr talman, gick miste om hundratals miljoner.
Trots upprepade lagbrott saknar Regeringsrättens dom betydelse om kommunerna väljer att strunta i att rätta sig efter domen. Stockholms stad kommer inte att ställas till svars för att avknoppningarna av hemtjänsten var olagliga. Avtalen med företagen påverkas inte och inte heller ansvarfrågan. Kommuner följer inte den praxis som slagits fast av högsta instans, vilket är synnerligen anmärkningsvärt, och ansvarig minister Peter Norman har i ett interpellationssvar tidigare sagt att han inte finner skäl att vidta några åtgärder.
Herr talman! Jag blir konfunderad när jag i betänkandet läser att Alliansens företrädare å ena sidan anser att befintliga regelverk och gjorda utredningar tydligt visar vad som gäller vid avknoppning av kommunal verksamhet. Men ett stycke längre ner konstaterar man, å andra sidan, att det nog råder en viss osäkerhet trots allt, vilket kan påverka intresset för avknoppning.
Något förtydligande av reglerna föreslås däremot inte, utan man inväntar vad Friskolekommittén kommer fram till om rättsläget för avknoppning av kommunala skolor. Menar Alliansens företrädare att försäljning av våra skolor skulle omfattas av andra regler än övrig skattefinansierad verksamhet? Problemet är att nuvarande regelverk är för tandlöst och inte efterlevs, oavsett verksamhet.
Under tiden regeringen sitter och väntar pågår avknoppningar som inte följer de framlagda principerna, men metoderna har blivit mer sofistikerade. Formellt heter avknoppning numera personalövertagande på affärsmässiga grunder. För en väletablerad hemtjänstverksamhet med ett par hundra brukare och ett femtiotal medarbetare behövde en enhetschef i Stockholm betala endast 1 ½ miljon. Det var vad ansvariga politiker värderade verksamheten till. Att starta ett sådant företag från grunden skulle naturligtvis ha kostat betydligt mycket mer.
Avknoppning sker således fortfarande till underpris. Otydligheten i gällande regelverk skapar möjligheter till godtyckliga värderingar i syfte att kunna sälja så mycket som möjligt, så fort som möjligt och så billigt som möjligt. Det är inte rimligt. Det är skattebetalarnas pengar det här handlar om.
Avslutningsvis, herr talman: En vårdcentral säljs för 700 000 men är värd 20 miljoner. En upparbetad hemtjänst säljs för 69 500 men är värd minst 25 miljoner. 25 förskolor säljs för sammanlagt 3 miljoner men är värda upp till 40 miljoner per enhet. Det här är upprörande exempel på hur offentliga verksamheter som byggts upp av skattemedel slumpats bort till vrakpriser, trots ett regelverk som hävdar marknadsmässiga priser.
Kommunallagen förbjuder kommuner att gynna enskilda personer, men det är uppenbart det man gör när en verksamhet kan säljas till underpris för att sedan säljas vidare med mycket god vinst. Uppenbarligen är skyddet inte tillräckligt starkt i dag. Vi socialdemokrater föreslår därför att en lag om investeringsskydd införs så att det helt enkelt blir olagligt att sälja ut skattefinansierad verksamhet till underpris och att ansvar måste utkrävas.
Jag yrkar därför bifall till reservation 2.