Fru talman! Mikael Eskilandersson var innan vi träffades här i kammaren lite angelägen om att få ett replikskifte med undertecknad, men det är inte därför jag begär ordet.
Det Mikael Eskilandersson beskriver är naturligtvis ett oacceptabelt beteende hos en näringsidkare - precis lika oacceptabelt som det är när en privat hyresvärd nekar en person att hyra eller få tillgång till en bostad på grund av dennes etnicitet, utseende eller andra faktorer.
Det som förbryllar mig lite grann är vilken koppling denna fråga har till gällande lagstiftning och på vilket sätt de saker som Mikael Eskilandersson beskriver har någon som helst bäring på ramarna inom det konsumentpolitiska området inom utgiftsområde 18. Det vore intressant att lyssna till motiven till att just denna berättelse, som säkert alla kan hålla med om är en märklig historia och oacceptabel på många sätt, diskuteras här i dag när vi diskuterar konsumentpolitiken inom utgiftsområde 18. Vilken lag, specifikt, är det Mikael Eskilandersson avser att förändra med sin argumentation, och vilket anslag är det han anser ska utökas eller minskas?