Herr talman! Ledamoten Magnus Jacobsson pratade i sitt anförande nästan mer om andra trafikslag än om cykel trots att detta är en cykeldebatt. Han var noga med att understryka att bilen är en frihetsreform. Men jag skulle vilja lyfta fram att även cykeln är en frihetsreform, som gör det möjligt för barn och unga att nå sina kompisar och fritidsaktiviteter och för vuxna att kombinera nytta med nöje i sin vardagspendling. Inte minst är det en frihetsreform som minskar våra klimatutsläpp och gör det möjligt för oss att nå våra klimatmål.
När man leder och styr i offentlig verksamhet är mål viktiga för att uppnå resultat. Men ambitiösa mål och resurser för att uppnå dem är något som den här regeringen saknar. Detta speglar egentligen, herr talman, deras brist på vilja och på engagemang för att åstadkomma något.
När vi från Miljöpartiet satt i regering tog vi viktiga steg för ökad cykling genom bland annat stadsmiljöavtal, cykelpott och nationell cykelstrategi. Vi från Miljöpartiet var inte nöjda; vi ville gå framåt ännu mer. Men vi tog viktiga steg. Vad händer nu? Ingenting.
Cykel handlar om utrymme i staden. Det handlar om miljö, resurseffektivitet och folkhälsa men också om samhällsekonomi. Där har cykeln stor potential, om man vågar satsa på cyklingen.