Herr talman! Pengar luktar inte. Det visste redan
romarna när de tog det första steget för att ta hand om
sitt avfall. Visserligen kan man säga att avfallsprodu-
centerna har i dag större möjligheter att påverka avfal-
let än vad romarna i det fallet hade, men i grunden
kan man säga att producentansvarslagen har samma
styrprincip, nämligen pengar. Det är en bra princip
som slår fast producentansvaret. Den som tillverkar
sopor skall ta ansvar för dem. Enkelt och med pen-
ningens hjälp förståeligt även för den mest kapitalis-
tiske producenten.
Att vi måste ta ansvar för avfallet i framtiden på
ett sätt som vi aldrig tidigare ens funderat över fram-
står för mig som självklart. Därför blev jag förvånad
när jag på kommunfullmäktige i Eskilstuna för några
veckor sedan fick höra att glasproducenterna inte är
beredda att betala enligt den ambitionsnivå som vårt
kommunala avfallsbolag sedan flera år och utan lag-
krav har varit beredda anta. Hur skall en äldre billös
farbror eller för den delen en tant kunna lämna tillba-
ka tomflaskor om man måste åka kilometervis hem-
ifrån? Det går ju inte. Om det är så, vilket uppenbarli-
gen glasproducenterna anser, att deras ambitionsnivå
stämmer överens med lagens krav måste lagen skär-
pas. Därför känns det tryggt att höra miljöministerns
svar, och det vill jag framföra ett tack för. Jag delar
uppfattningen att det är upprörande att övergången
från det kommunala ansvaret till producentansvaret
har gått så knöligt.
Kommer den delrapport som Naturvårdsverket skall
lämna den 31 oktober att lämnas i sådan tid att man
kan genomföra eventuella författningsändringar till
årsskiftet, vilket vore bra? För egen del är jag litet
otålig och skulle gärna se författningsändringar i ett
tidigare skede. Såvitt jag kan bedöma behövs det
förstärkningar i texten för att man skall kunna hålla en
rimlig ambitionsnivå och också få tillbaka så mycket
av återvinningsglaset som möjligt.