Fru talman! Jag får också tacka för vad som kanske blir min sista debatt detta riksmöte.
Denna debatt om effektutvärderingar av näringspolitiken handlar som sagts tidigare inte om coronastöden. Det har ibland låtit så, men denna debatt handlar ju om de ordinarie näringspolitiska stöden.
Fru talman! Som liberal är jag i grunden mycket skeptisk till att staten ska omfördela pengar till olika företag och företagsamma människor. Vi ska givetvis ha en grundläggande välfärd med skola och sjukvård, och det behövs ett skattesystem. Men det är sunt att ha en stark skepsis till när staten vill leka företagare och riskkapitalist och på andra sätt röra sig långt utanför det som är välfärdens kärna.
Men om staten ändå ska göra det måste staten ha bra utvärderingar och ordentligt på fötterna. Har staten inte det är det tveksamt om det är rätt att över huvud taget ägna sig åt sådan verksamhet. Den bästa näringspolitiken är som sagt regelförenklingar, skattesänkningar och annat som tar bort hinder för företagsamma människor.
Fru talman! Som tidigare nämnts presenterade ett antal ekonomer och forskare ganska nyligen forskningsresultat på DN Debatt som tar vid där den effektutvärdering vi nu debatterar tar slut. De konstaterar att de utvärderingar som myndigheter som Vinnova och Tillväxtverket beställer är betydligt mer positiva än utvärderingar som görs av oberoende aktörer och då allra helst forskare.
Jag är inte så mycket för anekdotisk bevisföring, men eftersom det har förekommit en del sådan i denna debatt, till exempel om hur olika företag fått det bra efter att ha fått en liten peng, ska jag drista mig till att berätta en liten anekdot.
Jag har en vän. Jag tänker inte säga vad han heter eller vilket företag han jobbar på, för då har han kanske inget jobb i morgon. Han gör effektutvärderingar av olika näringspolitiska insatser åt både kommuner och olika myndigheter. Han har berättat att man får fler uppdrag om man skriver positivt om de olika projekt och omfördelningar som politiker och myndigheter har beställt.
Precis detta stöds också av de forskningsresultat som presenterades på DN Debatt. De utvärderingar som inte görs av oberoende aktörer utan av eller på uppdrag av myndigheterna själva är inte tillförlitliga. De presenterar alltför goda resultat sett till verkligheten.
Fru talman! Det är såklart ett stort problem när det bidragsindustriella komplexet, som man kan kalla alla dessa aktörer, klappar varandra på axeln och talar om för varandra hur bra detta är. I själva verket är det kanske mest de själva som tjänar pengar på denna del av näringspolitiken.
Fru talman! Som politiker ska man ställa sig frågan med vilken rätt man vidtar olika åtgärder, regleringar och omfördelningar av pengar. I debatten har det låtit som att det handlar om hur vi ska fördela statens pengar på ett effektivt sätt, men det är helt fel perspektiv. Debatten måste handla om huruvida det finns tillräckligt starka belägg för att vi som politiker ska ha rätt att ta pengar från en företagsam människa som med ansträngning, kunskap, insats och risktagande har skapat sig ett välstånd och riskera dem någon annanstans.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken
Det räcker inte att effektutvärderingar visar att det ger ett positivt resultat, utan det krävs att resultatet är extremt positivt och att detta ligger helt inom det som är statens grundläggande uppgift. Om det inte gör det är det faktiskt inte våra pengar från början.
Fru talman! Det är någon där ute som har slitit för pengarna från början. Om ska man motivera att ta pengar från den personen för att omfördela till någon annan måste man ha mycket goda skäl till det. Det finns sådana skäl - god utbildning, sjukvård för alla och så vidare - men en tveksam näringspolitik där utvärdering efter utvärdering genererar oklara resultat är kanske inte det.
Fru talman! Man kan ha anekdoter som visar något annat, men det finns till och med forskningsresultat som visar att företag som får stöd - alltså i snitt, aggregerat - är mindre effektiva och produktiva men tar ut högre löner än företag som inte får stöd. Det är oerhört provocerande. Det är ett bidragsindustriellt komplex där man klappar sig själv på axeln alldeles för ofta.
Fru talman! I grund och botten blir det en diskussion där vi pratar om effektutvärdering av näringspolitiken och av olika stöd. Det handlar om det som man inom ekonomin brukar kalla det som man ser och det som man inte ser. Vi har i talarstolen tidigare hört anekdoter om något företag som fick stöd och sedan gick det bra för det företaget och om något annat företag som också fick stöd och så gick det bra för det företaget och så vidare. Det är bara det att så kan man inte utvärdera näringspolitik. Det är helt orimligt.
Det är klart att om det finns tre stycken företag som inte har fått stöd från början och så ger man någon lite pengar kan det ju generera ett resultat, men det är inte intressant i sig. Det som är intressant är hur ekonomin ser ut på aggregerad nivå. Det handlar om att vi tar lite pengar från många, och sedan koncentrerar vi dem och ger dem till ett fåtal i form av stöd.
Om detta ska vara intressant måste vi titta på det som vi inte ser i anekdoter. Vi måste se på vad som händer aggregerat, vad som händer på totalen och vad som händer när varje liten krona går från en företagsam människa eller en företagsverksamhet som har varit effektiv och i stället investeras i något riskfyllt, i något som ännu inte är effektivt. Det som händer är att vi flyttar pengar från sådant som fungerar till sådant som kanske inte fungerar. På aggregerad nivå ger detta ett mycket dåligt utfall.
Det som också händer är att vi förstör den urvalsprocess som den fria marknaden är. Den fria marknaden är en urvalsprocess där många olika aktörer, många fler än vad vi har kapacitet att ge olika stöd, prövar sig fram, testar nya idéer och nya affärsmetoder, och den person som det går bäst för, den som klarar sig bäst och levererar det största värdet till människor, till välfärden och till välståndet, klarar sig. De andra klarar sig inte, och så får man gå vidare och testa någon annan idé.
Det som denna typ av politik gör är att ta pengar från företag som funkar, och sedan riskerar man att ge dem till något av de företag som borde ha slagits ut i marknadens naturliga urvalsprocess. Vi riskerar då att gå miste om ett ännu bättre företag än det som vi till sist utvärderar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om effekt-utvärderingar av näringspolitiken
Fru talman! Jag kan konstatera att vi kommer att behöva återkomma till detta med företagsstöd och utvärderingar av dem, för det är uppenbart att den politik som vi nu har inte håller måttet om vi vill ha tillväxt i Sverige också i morgon.