Fru talman! Jag kan endast konstatera att jag har tagit del av de kommittémotioner och utgiftsområdesmotioner som Liberalerna har haft på detta område ända sedan jag valdes in som ledamot av Sveriges riksdag samma år som Joar Forssell, alltså 2018. Under de första åren, innan Joar Forssell kom till näringsutskottet, har det som Joar Forssell nu ger uttryck för inte återfunnits och heller inte efter att Joar Forssell kom till näringsutskottet, för den delen.
Vi kan ta Vinnova som exempel. Joar Forssell belyste i sitt tidigare anförande och kritiserade kraftigt den typ av statligt riskkapital där man singlar slant mellan vilka företag som ska få pengar och hoppas att man ska förstå bättre än marknaden och att man genom genuscertifierat skogsbruk och annat ska kunna skapa innovation i Sverige. Där har Liberalerna inte skurit ned på anslaget. Om jag inte missminner mig är det dryga 3 ½ miljard som betalas ut i stöd varje år. Där har Liberalerna inte skurit ned något. Det låter så på Joar Forssell, både i hans anförande och i detta replikskifte, men så har inte skett.
I det förslag som låg på bordet i dag har bland annat vi en reservation om solnedgångsklausuler. Om man har en stödåtgärd som inte har bevisad effekt ska den utgå per automatik. Man kan tycka att Joar Forssells retorik tyder på att han också tycker att det är ett bra förslag. Det är inget som vi kopierat från allianspartierna. I så fall är det något som allianspartierna själva inte har fört fram i Sveriges riksdag, även om de kanske har tyckt så i något sammanhang, enligt Joar Forssell.
Vi kan ta de två konkreta exemplen. Varför har Liberalerna inte agerat gentemot Vinnova, trots Joar Forssells retorik? Varför stod inte Joar Forssell och Liberalerna bakom vårt förslag om solnedgångsklausuler i dagens debatt?