Herr talman! Erik Ullenhag har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka det dubbla utanförskapet som drabbar kvinnor med funktionshinder.
Erik Ullenhag berör Socialstyrelsens lägesrapport om handikappomsorgen som bland annat är en analys i ett könsperspektiv. Rapporten berör ett flertal olika politikområden, bland annat arbetsmarknadspolitiken och delar av socialpolitiken som är mina ansvarsområden.
Jag vill börja med att kommentera Erik Ullenhags önskemål om att avskaffa arbetsgivarnas medfinansieringsansvar för sjukpenningen.
Risken för att funktionshindrade och kroniskt sjuka ska sorteras bort vid nyanställning kan självfallet inte negligeras. Denna risk finns tyvärr oavsett medfinansiering eller inte. Det är därför vi har en lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder.
När det gäller gruppen funktionshindrade ser jag inte någon orsak till bortselektering på grund av medfinansieringen. Det finns knappast någon anledning att anta att en arbetssökande med funktionshinder löper större risk att bli långtidssjukskriven än andra arbetssökande.
I den nya lagstiftningen ingår ett högriskskydd för personer med kroniska sjukdomar som innebär att dessa personer efter ansökan kan undantas från medfinansieringen.
Personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga är sysselsatta i klart mindre omfattning än personer utan funktionshinder. Männen är sysselsatta i större utsträckning än kvinnorna, vilket också är fallet för män och kvinnor som inte har ett funktionshinder.
Detta framgår av SCB:s rapportering om utvecklingen på arbetsmarknaden för personer med funktionshinder som presenteras vartannat år.
Inom arbetsmarknadspolitiken finns ett anslag som finansierar särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Avsikten är att kompensera och kanske till och med undanröja de svårigheter i ett arbete som ett funktionshinder kan medföra. Arbetsförmedlingen har möjligheten att både ge individen och arbetsgivaren olika stöd för att en anställning ska komma till stånd. Arbetsförmedlingen har dessutom att prioritera dem som har det svårast på arbetsmarknaden när det gäller alla övriga program.
Under 2005 hade till exempel nästan 62 000 personer med funktionshinder anställning med lönebidrag.
För närvarande finns 21 900 personer med funktionshinder anmälda som arbetslösa på arbetsförmedlingen. Av dessa är 9 500 kvinnor och 12 400 män eller 43 % kvinnor och 57 % män. Under 2005 var det 32 300 arbetssökande med funktionshinder som fick någon form av anställning genom arbetsförmedlingen. Av dem var just 57 % män och 43 % kvinnor. Med dessa siffror vill jag peka på att utfallet av arbetsförmedlingens insatser har resulterat i att gruppen får arbete i förhållande till sin andel av dem som är arbetslösa.
Kvinnorna får vissa av de arbetsmarknadspolitiska programmen i större utsträckning än männen. Det gäller till exempel bidrag till arbetshjälpmedel, särskilt bidrag till start av näringsverksamhet och även arbetslivsinriktad rehabilitering. Männen dominerar i anställning med lönebidrag men kvinnorna förefaller ha mer omfattande nedsättning av arbetsförmågan eftersom deras arbetsgivare får högre bidragsnivåer.
Funktionshindrade som grupp ska prioriteras av arbetsförmedlingen när det gäller arbetsmarknadspolitiska program, och så sker också. Kvinnorna prioriteras också totalt sett i högre omfattning än männen.
Jag tycker som Erik Ullenhag att det finns anledning att vara vaksam på hur samhällets resurser fördelas mellan könen. Det är inte bara fråga om en generell rättvis fördelning, utan fördelningen ska vara rättvis utifrån det faktiska behov som kvinnor och män har. Jag vet att det kan bli bättre på den punkten.
Då Erik Ullenhag, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Gabriel Romanus i stället fick delta i överläggningen.