Fru talman! Jag vill till vice statsministern ställa
en fråga om just själva processen. Det är säkerligen
kanske inte tid att i första hand driva svenska intres-
sen, utan det gäller att flytta fram de gemensamma
positionerna ett sådant här halvår. Vi i Sverige har ju
ibland, tror jag, av andra länder, och kanske av oss
själva också, uppfattats som lite tveksamma, som att
vara de där som inte har det riktigt fulla engagemang-
et för alla EU-frågor.
Vi har några handikapp - ja, kanske skall jag inte
kalla det för handikapp - där vi inte driver frågorna
fullt ut som de andra medlemsländerna. En sak har
nämnts här och det är EMU-frågan där vi inte är lika
långt komna, ännu i varje fall - kanske är vi det inte
heller då. En annan sådan fråga är den gemensamma
säkerhetspolitiken utifrån Amsterdamfördraget som
också förmodligen är en utvecklingsprocess där Sve-
rige och de andra alliansfria länderna har vissa un-
dantag.
Hur tänker sig regeringen att man möjligen kan
kompensera den situationen att Sverige är lite annor-
lunda och att ändå driva de gemensamma frågorna
fullt ut och ha ett fullt förtroende för det? Det är ju
vad det egentligen handlar om - dvs. att i efterhand
uppfattas som att vi har lyckats med de gemensamma
frågorna trots att vi kanske inte är riktigt fullt ut med.
Jag hoppas att jag har kunnat beskriva min fråga.