Herr talman! Jag kan inte uttala mig om vad grunden är i de enskilda besluten. Jag är inte heller ansvarig för Skatteverket. Men frågan är ställd mer generellt förvaltningspolitiskt.
Jag ser de problem som kan uppstå om vi får en utveckling med en sämre service. Men jag vill påstå att bilden inte är så entydig även om jag håller med om att detta problem finns i den meningen att vi har en urbanisering och att vi har färre statliga arbetsplatser runt om i landet.
För att komplettera bilden ska jag säga att vi många gånger har bättre service runt om i landet därför att vi använder ny teknik för att serva medborgare. Förut var man kanske beroende av att bo nära en myndighet för att få del av servicen och kunna utnyttja den på nära håll. I dag kan man utnyttja servicen ungefär likvärdigt i hela landet oavsett om man bor i glesbygd eller någon annanstans. Vi behöver därför ha även dessa bilder med oss.
Men jag håller helt med om att det finns en problematik i detta sammanhang och att det är värdefullt att vi för en offentlig debatt om detta. En del av lösningen av problemet ligger i trender i ett samhälle och hur beslutsfattare värderar vad som är lämpliga lokaliseringsorter. Det finns ibland en övertro på den stora stadens roll som en god plats att vara på, när personaltryggheten, kompetensen och lojaliteten kan vara större på en mindre ort än i storstäderna där det är svårt att rekrytera och där det är en stor genomströmning av människor och liknande.
Å andra sidan måste vi ha respekt för att det på många platser runt om i Sverige kan vara svårt att rekrytera den kompetens som man behöver på en del myndigheter. Det ser alltså lite olika ut beroende på vilken verksamhet man talar om.
Jag noterade att Tina Ehn sade att hon inte kan säga hur den stora lösningen ser ut. Nej, det är det som är det intressanta. Det finns få konkreta förslag på vad man ska göra åt det hela om man vill behålla den långtgående delegeringen, om man vill att det fortsatt ska vara ett kostnadstryck på myndigheterna och om man vill ställa krav på att servicen ska förbättras, vilket ändå måste vara huvudsyftet. Statlig verksamhets huvudsyfte är inte att ha så många anställda som möjligt. Vi måste ändå vara på det klara med det. Statlig verksamhets huvudsyfte är att utföra de myndighetsuppgifter man har och ge den service som man ska till medborgare och företag. Det är det viktiga.
Servicekontoren tror jag är en metod som kan göra att det blir mer tillgänglig service på flera fysiska platser, inte minst för människor som kanske inte är så väl bevandrade i de nya tekniska metoderna. Där för vi också diskussioner om hur vi ytterligare kan förbättra förutsättningarna för myndigheter att jobba via servicekontor. Jag kan hålla med om att det kan finnas ett problem i dagens system när det gäller att en myndighets beslut, som kan vara rationellt utifrån den myndighetens situation, kan medföra att andra myndigheters möjligheter att verka på denna ort i servicekontor raseras. Vi har haft en del sådana tendenser ibland, där man alltså tittar i sitt stuprör och glömmer att tänka bredare. Där pågår diskussioner om hur vi kan bli bättre från regeringens sida på detta område också.
Jag ska ge ytterligare en motbild. Det är inte så att den största andelen av Sveriges befolkning som jobbar i statliga myndigheter finns i Stockholm. Dessa människor finns i Uppsala, därefter Norrbotten, därefter Västerbotten och därefter Blekinge. Först på femte plats kommer Stockholms län. Den del av Sverige som har störst behov av att klaga på bristande antal statliga anställningar är sydöstra Sverige. Där finns de största luckorna om man ska se det ur detta perspektiv - ett slags rättvis fördelning av de statliga anställningarna i proportion till befolkningen.