Fru talman! Självklart bagatelliserar vi inte sådana gärningar eller de människor som blivit utsatta för brott. Detta ska vi lagföra, bekämpa och framför allt förebygga, vilket vi många gånger talar om här i kammaren.
Vi måste dock också vara tydliga med hur verkligheten de facto ser ut. Statistiskt sett har exempelvis de grova våldsbrotten och våldsbrotten generellt sett i Stockholms city minskat med 40 procent de senaste tio åren. De har gjort det bland annat till följd av att kommunen och polisen jobbar med utskänkningen och ser till att det inte finns så mycket alkohol och att den inte serveras till människor som är för fulla på krogen. Det är brottsprevention när den är som vackrast. Det har skett en 40-procentig minskning.
När det gäller mord per capita vet vi att det har minskat med närmare 25 procent sedan 90-talet, då det peakade, trots de ökningar som har skett de senaste två åren. Det sker runt 100 mord om året i vårt avlånga land trots att vi svenskar är betydligt fler i dag.
Om man tittar på Brås officiella statistik för misshandelsfall ser man inte den dystopiska verklighetsbild som Moderaterna med väldigt breda penslar försöker måla upp när det gäller såväl anmälda som lagförda och upplevda misshandelsfall. Det är helt enkelt inte statistiskt korrekt.
Ska man bry sig om det? Ska man berätta en annan verklighet även om man vet att den inte är sann? Det är upp till ens eget samvete som politiker.
Jag är precis lika upprörd som Ellen när det gäller de enskilda människor som drabbas av brott. Och som sagt handlar hela vår gärning i utskottet om att detta inte ska ske. Det är inget vardagsbrott för oss när en ung människas liv släcks för tidigt i en skjutning. Det är ett haveri.