Fru talman! Det märks att det var länge sedan som justitieutskottet hade debatt. Vi svävar ibland lite utanför själva betänkandets sakfråga. I detta fall diskuterar vi kamerabevakning och behovet av att göra det enklare för brottsbekämpande myndigheter att använda sig av kameror. Det finns också en bred enighet mellan socialdemokrater och moderater, även om de har duster om allt annat i replikskiftena än om det som rör just denna sak. Men i detta ärende är vi överens om att det är bra att göra det enklare för brottsbekämpande myndigheter att använda sig av kameraövervakning.
Detta är något som Sverigedemokraterna har efterlyst ända sedan vi kom in i Sveriges riksdag 2010. Vi har dock fått avslag år efter år på våra kommittémotioner i sakfrågan med motiveringen att den lagstiftning som funnits har varit väl avvägd.
Precis dagen före terrorattentatet den 7 april 2017 fattade vi senaste beslut i sakfrågan om att göra det enklare för polis och brottsbekämpande myndigheter att använda sig av kameraövervakning. Ni andra yrkade avslag med precis samma motivering. Sedan kom terrorattentatet med bilder som blev avgörande för polisens arbete med att identifiera personen i fråga. Regeringspartierna bjöd in delar av oppositionen till en diskussion - i vanlig ordning inte Sverigedemokraterna - då man förstod allvaret i den efterfrågan som Sverigedemokraterna haft sedan 2010. Kameraövervakning och polisens möjlighet att använda sig av den kan vara väldigt betydelsefullt i många situationer, inte minst när det gäller terrorattentat.
Kameraövervakning är mer effektfullt än att bara snabbt identifiera gärningsmän och kunna signalera ut en efterlysning. Den kan också användas för att förhindra att brott uppstår. Man kan använda kameraövervakning för att klara upp andra slags brott. Man kan också använda den för att flytta på kriminalitet. Det kan exempelvis gälla drogförsäljning som sker mer eller mindre öppet i många utsatta områden, i centrumdelar där droghandeln skrämmer vanligt folk från att vistas där, hämta ut sina mediciner i närliggande apotek, handla eller över huvud taget vistas ute. Då kan kameraövervakning vara ett sätt att flytta sådant beteende och kriminella individer bort från dessa miljöer så att vanligt folk kan få leva sina liv som de förtjänar.
Det behöver alltså inte alltid motiveras utifrån att varje enskild kamera måste leda till minst 100 procent uppklarade brott som sker i området. Kameraövervakning kan användas på andra sätt, av taktiska skäl eller av andra skäl, av polisen för att säkra olika miljöer. Därför har det varit väldigt viktigt för Sverigedemokraterna att belysa att jämfört med den brottsbekämpande myndighetens effektivitet och integriteten har man lagt alldeles för stor vikt vid den enskildas integritet. Och som undersökningen visar har man endast haft fokus på de kriminellas integritet. Dem har man historiskt värnat i denna församling när man har varit så avogt inställd till Polismyndighetens förmåga och möjlighet att använda sig av kameraövervakning.
Nu har vi nått en viss framgång. Som vi måste säga i många andra fall kommer detta tyvärr för sent. Detta skulle polisen ha haft mycket tidigare. I många bostadsområden har det varit en eskalerande brottslighet. Skottlossningar sker medvetet och planerat gentemot kriminella individers hem i bostadsområden där barn bor. Skott viner oavsiktligt in i oskyldiga människors hem. Sprängladdningar detonerar så att barns sovrumsfönster sprängs sönder.
Denna situation hade vi kunnat undvika om vi hade haft en mer handlingskraftig regering som förstod behovet av att inte bara jobba med kameraövervakning utan att också ha med det som en del av ett offensivt brottsbekämpande arbete. Nu har vi den situation som vi har i dag. Skulden för denna utveckling ligger tungt i knäet på den rödgröna regeringen.
Vi välkomnar dock utvecklingen och det betänkande som i dag ligger på bordet. Vi hade en följdmotion, precis som vi har haft vartenda år i denna kammare, som är likalydande med det förslag som det nu finns en enighet om i kammaren och utskottet. Vänsterpartiet är även här emot detta och yrkar avslag på utskottets förslag i betänkandet och de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att göra allt det som vi andra är överens om. Även om det finns en bred enighet är det värt att poängtera att Vänsterpartiet också i detta betänkande viker av.
Jag vill tacka för den sena insikten hos er andra. Jag hoppas att kameraövervakning nu kan komma till undsättning vid exempelvis bilbränder. Där har uppklaringsprocenten hittills i princip varit noll. Polisens försöksverksamhet med kameraövervakning mot utsatta stadsdelars parkeringar har visat att man kan förebygga bilbränder. Sverigedemokraterna har föreslagit att vi ska budgetera så att Polismyndigheten har råd att sätta upp kameror i samtliga utsatta områden så att ingen människa i landet, oavsett inkomst, behöver ha råd att vakna upp till en bil som har blivit uppbränd.
I dag har bara hälften av de utsatta områdena någon form av kameraövervakning. Vi tycker att det är alldeles för lite. När ett område är så pass utsatt att det brinner bilar var och varannan helg är det politikens skyldighet att göra något åt det. Detta kan vara ett sätt. Det gäller dels Polismyndighetens möjlighet att sätta upp kameror, dels det budgetära, som vi kommer att hantera senare i december. Där har Sverigedemokraterna föreslagit en riktad satsning till Polismyndigheten för att samtliga utsatta områden ska få kameraövervakning till hjälp för att stävja brottslighet, flytta kriminalitet och öka tryggheten för dem som bor där.