Herr talman! Regeringen har kraftigt fördömt de israeliska beslut som syftar till att öka Israels kontroll över Västbanken.
Så sent som i fredags, i samband med presidentinstallationen i Colombia, träffade jag Israels utrikesminister. Då talade jag direkt med honom om just bosättningspolitiken och var tydlig med vår syn på den och vår kritik.
Håkan Svenneling är också väl medveten om vilka förslag som regeringen driver för att motverka den här utvecklingen. Det är förslag om ytterligare sanktioner mot bosättare som begår våldsdåd mot palestinier på Västbanken, sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar som driver på den illegala bosättningspolitiken och högre tullar och tydligare ursprungsmärkning av bosättningsprodukter. I mitt svar är jag tydlig med att regeringen är öppen för alla optioner som har en reell påverkan på handeln med bosättarprodukter och som kan samla tillräckligt stöd i EU.
När man lyssnar på Håkan Svenneling kan det låta som att det är Sverige som står i vägen för åtgärder när det gäller att sätta stopp för bosättningspolitiken. Men det är ju andra länder i EU som gör det. Vi försöker verkligen påverka. Vi har tagit initiativ tillsammans med Frankrike för att verkligen driva på. Jag kan bara beklaga att det ännu inte finns en kvalificerad majoritet, vilket krävs.
Jag är också tydlig med att regeringen prioriterar att agera genom EU, världens största inre marknad. Då kan vi verkligen göra skillnad på riktigt, även om det är frustrerande när vi inte förmår att fatta beslut.
Vänsterpartiet driver förslag som dels inte har några som helst utsikter att få stöd i EU, dels tar sikte på mer än bara de israeliska beslutsfattare som bär ansvar för den förda politiken. Förslag om att till exempel frysa hela associeringsavtalet med Israel innebär ju att Vänsterpartiet också vill kapa banden med delar av det israeliska samhället som inte alls står bakom agerandet i Gaza eller på Västbanken. Jag är övertygad om att det inte är vägen framåt.