Fru talman! När det gäller revisionspliktens omfattning och regelförenklingar, de reservationer där vi kristdemokrater står tillsammans med de tre andra borgerliga partierna i Allians för Sverige, kan jag instämma i det som Bertil Kjellberg har sagt och även det som Jan Ertsborn har varit inne på. Jag ordar inte mer om det, utan jag går direkt till punkten Översyn av handelsbalken och avtalslagen. Där vill jag uppehålla mig lite grann.
Någon kanske tycker att det inte är mycket att orda om. Men principiellt är det viktigt, och rent språkligt, för förståelse och så vidare.
Handelsbalken har sitt ursprung i 1734 års lag, och avtalslagen trädde i kraft 1915. Mot den bakgrunden säger utskottet, som ett icke obetydligt understatement, att det självfallet är så att denna lagstiftning har ett språk som inte helt överensstämmer med modernare lagstiftning.
Jag ska strax ta några exempel som visar på att språket verkligen är omodernt och svårtolkat. Det är inte bara för den som inte har svenska som sitt modersmål som lagen är särskilt besvärlig att förstå eller tillgodogöra sig. Även för oss infödda svenskar kan språket te sig obegripligt. Eller vad sägs om detta exempel från 10 kap. 9 § handelsbalken om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man:
Nu haver löftesman sig åtagit annan mans gäld, som sin egen, och utfäst betalning å viss tid, eller ort, eller ock sig lika med gäldenären där till förbundit; söke då borgenären vilkendera han helst vill.
Hur förstår man detta? Jag är ingen jurist. Jag fattar inte det här, kan jag säga, men jag har tagit hjälp av riksdagens utredningstjänst. De har fått fram en översättning, kan vi säga, till modernare svenska. Då skulle det vara så här:
En borgenär kan kräva betalning av gäldenären eller den borgensman som har tagit ansvaret för gäldenärens skuld såsom sin egen och gjort utfästelse om betalning vid viss tid eller på viss ort på samma sätt som gäldenären.
Då var det betydligt lättare att förstå.
Ett annat exempel, 12 kap. 2 § handelsbalken. Där stadgas sålunda när det gäller inlagsfä eller nedsatt och förtrott gods:
Inlagsfä, och förtrott gods, bör man vårda som sitt eget. Missfares eller förkommer det, av hans vangömmo, eller vållande; gälde fullt åter. Sker det av våda; vore saklös.
På modernare svenska skulle det kunna vara så här:
Deponerat gods och anförtrott gods ska vårdas som eget gods. Skadas eller förkommer godset till följd av misskötsel eller vållande ska godset ersättas till dess fulla värde. I övriga fall utbetalas ingen ersättning.
Det må så vara, vilket utskottet anför i betänkandet, att såvitt gäller handelsbalken endast en mindre del av de ursprungliga bestämmelserna fortfarande är gällande. De viktigaste reglerna på detta område finns i nyare, särskilda lagar. Vidare är avtalslagen dispositiv, det vill säga bestämmelserna i lagen gäller bara om parterna inte har avtalat något annat. Utskottet anser tydligen att handelsbalken och avtalslagen är omoderna, men anser inte att det finns skäl för riksdagen att nu förorda en allmän översyn av lagstiftningen.
Vi kristdemokrater anser att samtliga lagar ska ha ett språk som förstås av flera än de som är experter på historisk juristsvenska. Här hade jag väl hoppats på att få visst stöd från just Centern, mot bakgrund av att när jag under förra mandatperioden fanns i justitieutskottet kämpade centerpartisten Gunnel Wallin för att lagarna språkligt skulle moderniseras.
Med detta, fru talman, står vi bakom de reservationer där vi finns med, men jag nöjer mig med att yrka bifall till enbart reservation nr 6.