Fru talman! Miljöpartiet har många synpunkter på
Sveriges deltagande i fredssamarbetet inom ramen för
Partnerskap för fred, och vi ämnar återkomma till
detta. Det här betänkandet har tillkommit med anled-
ning av rättsliga regleringar av PFF. Jag vill ändå
passa på att ta upp en del frågor som enligt min me-
ning saknas i betänkandet.
PFF är ett samarbete inom NATO-strukturen, där
man vill utveckla stridskrafter som har större förmåga
att samarbeta med stridskrafter inom NATO-staterna
och i militärt alliansfria länder. Sveriges inträde i PFF
föregicks av information från regeringen till Utrikes-
nämnden, och Utrikesdepartementet gjorde föredrag-
ningar inför konstitutionsutskottet. I regeringens skri-
velse 1993/94:207 uttalas att regeringen efter nog-
grant övervägande har kommit fram till slutsatsen att
det ligger i Sveriges intresse att delta i detta samarbe-
te.
I samband med undertecknandet av ramdokumen-
tet överlämnades det s.k. presentationsdokumentet. I
detta dokument redovisar Sverige vilka former av
samarbete som vi vill medverka i och vilka resurser
som vi ställer till förfogande. Sverige har i sitt presen-
tationsdokument sagt att ett övergripande och lång-
siktigt mål för Sveriges deltagande i PFF är att bidra
till skapande av en ny säkerhetsordning i Europa.
Enligt detta dokument är Sverige berett att bidra med
sin erfarenhet på det fredsbevarande området och på
andra områden, som t.ex. räddningstjänstverksamhet.
I en annan skrivelse anförs att när detta samråd
fullföljs, kommer sedan det för det enskilda deltagar-
landet bindande steget i form av en bilateral överens-
kommelse mellan landet i fråga och NATO om ett
partnerskapsprogram, och detta program innehåller
samtliga aktiviteter som NATO erbjuder och alla
aktiviteter som medlemsstaterna erbjuder. Slutligen
samråder NATO-staterna med respektive medlemssta-
ter för att enas om ett individuellt partnerskapspro-
gram, IPP. Här framgår målet för deltagandet, vad
landet utfäste sig och deltar i samt vilka resurser det
ställer till förfogande.
Det IPP som nu gäller för Sverige godkändes av
regeringen i november 1994. I januari 1996 beslutade
regeringen att Sverige skall underteckna PFF-avtalet
samt om ett tilläggsprotokoll som reglerar frågan om
dödsstraff.
Var står vi då i dag? Genom reglerna i 10 kap. re-
geringsformen garanteras riksdagen inflytande över
viktiga utrikespolitiska avgöranden. Flera av bestäm-
melserna i kapitlet är inriktade på att regeringen skall
vara förhindrad att ställa riksdagen inför fullbordat
faktum. Enligt 2 § i detta kapitel får regeringen inte
ingå en bindande överenskommelse utan att riksdagen
godkänt detta, om överenskommelsen förutsätter att
lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller
om den i övrigt gäller ett ämne i vilket riksdagen skall
besluta, exempelvis genom att bevilja nya anslag.
Också en överenskommelse som är av större vikt skall
godkännas av riksdagen.
I SOU 1995:53 anförs att det har hävdats att ett
ramavtal inte behöver behandlas av riksdagen trots att
det är fråga om bindande internationella överens-
kommelser och trots att det har varit fullt klart att de
åsyftade efterkommande särskilda avtalen skulle
kräva såväl anslagsbeslut som lagstiftningsåtgärder.
Utredaren menar att denna bedömning kan ifrågasät-
tas och att redan ett ramavtal borde ha godkänts av
riksdagen, eftersom regeringen - som det heter i
SOU-betänkandet - när de efterföljande överens-
kommelserna föreläggs riksdagen för godkännande i
viss mån redan har bundit riksdagen.
Om riksdagen skulle avslå regeringens hemställan
om godkännande av följdavtal, kommer Sverige att
bryta mot intentionerna i ramavtalet. Jag tycker att det
är en märklig ordning att regeringen förhandlar och
undertecknar de här avtalen utan att först höra riksda-
gen, och detta påpekas, som sagt, också i SOU-
betänkandet.
Riksdagen har alltså inte kunnat medverka till den
förhandlingsposition som Sverige skall inta och på-
verka vad Sverige skall delta i. Fru talman! Frågan i
dag är hur vi säkrar riksdagens inflytande i framtiden.
Jag anser speciellt beträffande beslut om IPP, som
jag tidigare nämnde och som anger vad Sverige skall
medverka i och vår viljeinriktning, att det borde vara
självklart att detta skall förläggas till riksdagen. Detta
borde enligt min mening försvarsutskottet ha passat
på att skriva i betänkandet.
Det finns flera områden där försvarsutskottet en-
ligt min mening borde ha varit mer offensivt. Det
gäller också de kostnader som PFF-samarbetet inne-
bär för Sverige. Varje land bekostar sina egna utgifter
för PFF-medlemskapet. Det är inte bara fråga om
direkta kostnader, såsom för material, transporter till
övningar osv., utan också kostnader för ett ökat antal
personer utomlands. Vi anser att de beräknade årliga
kostnaderna för PFF-medlemskapet bör redovisas
varje år till riksdagen i samband med att frågan för-
läggs för granskning i riksdagen.
I det gemensamma betänkandet från utrikes- och
försvarsutskotten 1995/96:UFU1 framhåller man att
om PFF-processens karaktär skulle förändras i rikt-
ning mot nya eller förändrade blockbildningar kom-
mer det att beaktas vid de tämligen återkommande
tillfällen då det blir aktuellt att gå med i part-
nerskapsprogrammet. Den här bedömningen är ett
utmärkt exempel på vad riksdagen måste få insyn i
och vad riksdagen skall göra.
Sverige deltog i två övningar hösten 1994 inom
PFF. Under 1995 har Sverige varit med i ytterligare
två övningar. Svenskt flyg och svenska ubåtar skall nu
för första gången delta i övningar inom ramen för PFF
under 1996. Som jag sade tidigare har Sverige i sitt
presentationsdokument sagt att Sverige är berett att
bidra med sin erfarenhet på det fredsbevarande områ-
det och på andra områden. Det är enligt min mening
alltså tydligt att regeringen nu har ändrat inriktningen
på formerna för Sveriges deltagande. Såvitt jag vet
har inte Sverige erfarenhet av deltagande med strids-
flyg eller ubåtar i fredsbevarande verksamhet. Det här
är alltså ännu ett exempel på ställningstagande som
riksdagen givetvis borde få göra och som borde be-
handlas i försvarsutskottet. Klart är att regeringen
glider in i ett alltmer intensivt intresse för att anpassa
material till NATO-standard, nu också flyg- och ma-
rinstridskrafter.
Både ÖCB och Räddningsverket anförde i sina
remissvar till SOU-betänkandet som föregick propo-
sitionen att regleringen av de civila aspekterna och det
ökade internationella samarbetet inte hade blivit till-
räckligt behandlade. Det här har nu försvarsutskottet
tagit i beaktande och skriver att utskottet förutsätter
att regeringen återkommer till riksdagen med regle-
ring även av den civila sidan. Detta är bra. Men jag
anser att en liknande skrivning hade varit välkommen
även när det gäller miljöfrågor.
Enligt skrivelse 1993/94:207 ser Sverige det som
ett tillfälle att genom PFF-verksamhet kunna förbättra
sin egen kapacitet att samverka med andra PFF-stater
och att utveckla rutiner för säkrare och mera effektiva
fredsbevarande operationer. Under denna rubrik faller
också miljösamarbete av olika slag. Ett exempel är
hanteringen av oljeföroreningar. Det här står alltså i
denna skrivelse, men om detta står ingenting att läsa i
regeringens proposition. Miljösamarbetsaspekterna
bör också betonas i Sveriges medverkan i PFF, vilket
är i enlighet med många PFF-staters syn på vidgade
hotbilder och inte minst av vår egen riksdag fattade
beslut om detta.
Fru talman! Jag ämnar återkomma till riksdagen i
PFF-frågorna under den allmänna motionstiden. Jag
hoppas till dess att mina utskottskamrater håller med
mig om att det är viktigt att riksdagen har inflytande
över hur Sverige agerar i PFF och inte minst varför
Sverige agerar i PFF.