Fru talman! Att göra det man vill ha mindre av dyrare är ett sätt att använda rationella ekonomiska principer. Därför undrar jag fortfarande, Erik Ottoson, om Moderaternas inställning när man säger nej till flygskatt och vägslitageskatt. Man måste rimligen ha rättvisa villkor om man vill att människor ska använda mindre olja i transportsystemet.
Det handlar också om nyttor. Om man tittar i Trafikverkets rapport där man jämför hastigheterna 250 och 320 kilometer i timmen på Ostlänken kan man se att nyttan är väsentligt större om man kör 320 kilometer i timmen av det enkla skälet att det blir fler resenärer. Om man ska bedöma ett projekts ekonomi måste man titta på både kostnader och nytta. Om man ska åka Stockholm-Malmö ger hastigheten 320 kilometer i timmen dubbelt så många resenärer. Då ökar intäkterna eftersom banavgifter och biljettintäkter också ökar.
När det gäller finansieringen vore det trevligt om Erik Ottoson orkade lyssna eller rättare sagt läsa vad HG Wessberg sa om detta. Han ledde Sverigeförhandlingen på ett föredömligt sätt, vilket vi som gillar att åka tåg verkligen kan vara tacksamma för. Han hävdade med bestämdhet att man ska sprida ut nyttan över en längre tid och också sprida ut betalningen över en längre tid. Jag antar att det också gäller privatfamiljer och kommuner - man köper ju sällan hus kontant, och kommuner betalar sällan skolor kontant. Man ska rimligen inte göra annorlunda än när våra förfäder byggde de första stambanorna. Då lånade man, och det bör man göra här också. HG Wessberg har beskrivit det utförligare än vad jag hinner referera här. Om man gör på det sättet kan man nog få råd att ordna för både dagens och morgondagens resenärer.