Herr talman! I dag behandlar vi motionsbetänkandet på mineralområdet. Nästan precis ett år efter att jag höll mitt jungfruanförande i kammaren är det dags att än en gång debattera mineralpolitik. Intresset för området är om möjligt ännu större nu än då.
Jag vill redan inledningsvis yrka avslag på motioner och reservationer och tillstyrka förslaget i betänkandet såsom det föreligger. Jag vill dock understryka att det i flera av de motioner som i dag är föremål för debatt finns lovvärda initiativ. Det finns en vilja att ta gemensamt ansvar och ta till vara avkastningen på fyndigheterna bättre, liksom en ambition att Sverige ska vara en föregångare i omställningen till ett mer hållbart samhälle. I flera fall rör dock motioner sådant som redan är sjösatt eller där utfästelser redan gjorts med sikte på just det motionärerna föreslår.
Sverige är en stark och stolt industrination. Gruvnäringen är viktig för Sverige. Den som har tänkt i termer av att den svenska industrin skulle vara basically gone får ta sig en ny funderare - efterfrågan på svenska produkter och tjänster är fortsatt stor, och i detta nu nyindustrialiserar vi Sverige. Likväl finns det utmaningar, dels i termer av priset på svenskt stål på en global och hårt konkurrensutsatt marknad, dels i termer av krav på en hållbar industriproduktion.
En industrination som Sverige måste bevisa att vi förmår hålla flera värden på kartan samtidigt - en fortsatt hög produktion men självklart på ansvarsfulla och hållbara villkor. Redan nu vill jag därför poängtera att målet med den svenska miljöbalken är att främja en hållbar utveckling och tillförsäkra nu levande samt kommande generationer en hälsosam och god livsmiljö. Försiktighetsprincipen ska gälla, och skärpta och utökade krav på miljökonsekvensbeskrivningar har införts.
Herr talman! Jag vill ge en kort påminnelse om vad vi faktiskt debatterar. Det är ganska fantastiska siffror. Sverige står ensamt för 90 procent av EU:s järnmalmsproduktion, 30 procent av blymalmsproduktionen, 25 procent av zinkproduktionen, 20 procent av silverproduktionen och 10 procent av kopparproduktionen. Det är inga små värden vi debatterar här i dag; det handlar om stora resurser och möjligheter - och väldigt många arbetstillfällen.
Vi ser dock en kraftig nedgång i termer av nyansökningar och undersökningstillstånd. De nya tillstånden är liksom tidigare år koncentrerade till de tre malmregionerna i landet - malmfälten i Norrbotten, Skelleftefältet och guldlinjen i Västerbotten och Bergslagen. En blomstrande industri som utvecklas med sjysta villkor är självklart beroende av långsiktiga spelregler. Därför vill jag helt kort beröra den överenskommelse som slöts mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna på mineralpolitikens område. Den lyder som följer:
"Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin, som är viktig för Sverige. Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skärpas. Turistnäringens och andra lokala näringars intresse ska beaktas. En analys av framkomliga vägar ska göras inom Regeringskansliet. Sverige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas."
Det är sex meningar med mycket innehåll och höga ambitioner - som sig bör.
Herr talman! Sverige är EU:s ledande gruvnation. För att så ska förbli fallet krävs gynnsamma förutsättningar så att gruv- och mineralnäringarna kan växa på ett hållbart sätt och öka sin delaktighet på den internationella arenan. Självklart ska Sverige vara ett föregångsland för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. Som ett led i den hållbara utvecklingen av gruv- och mineralindustrin fortsätter givetvis arbetet med genomförandet av den tidigare beslutade mineralstrategin.
Av budgetpropositionen 2016 framgår dessutom att regeringen har för avsikt att skapa nya modeller för att utveckla en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling där gruvnäringen tar sitt finansiella ansvar. Därtill aviserar regeringen att miljökraven ska ses över och vid behov skärpas. Näringsdepartementet ser dessutom för närvarande över processen från prospektering till gruvdrift, just med fokus på hållbarhet och utveckling av branschen i fråga.
I sammanhanget känns det också viktigt att nämna Riksrevisionens skrivelse om gruvavfall och regeringens svar på samma skrivelse. I sitt svar konstaterar regeringen att somligt arbete i rekommenderad riktning redan är föreslaget men att det också kommer att bli aktuellt med uppdrag till Naturvårdsverket kring farligt avfall och konsekvenserna av detta. I fråga om behovet av tydligare vägledning för ansökan om tillstånd för gruvverksamhet, för att därigenom kunna minska handläggningstiderna, är det på sin plats att påminna om att det för närvarande pågår ett arbete med att uppdatera den vägledning som finns och som bland annat har tagits fram för att göra tillståndsförfarandet mer effektivt.
Vidare utvärderar Tillväxtanalys för närvarande de satsningar som har gjorts för att korta ledtiderna i samband med miljötillståndsprocesser. I sammanhanget är det snudd på omöjligt att inte beröra avgifts- och ersättningsområdet. I den här kammaren har det många gånger debatterats i vilken omfattning avgift och ersättning för bruten råvara ska erläggas. Det svar näringsutskottet lämnade i behandlingen av detta ärende är ypperligt och lyder som följer:
"Riksdagen har vid flera tillfällen under de senaste åren behandlat motioner om mineralersättningens storlek och fördelning och om de andra avgifter som innehavare av prospekteringstillstånd eller bearbetningskoncessioner är skyldiga att erlägga enligt minerallagen. När liknande motionsförslag nu på nytt ligger på riksdagens bord konstaterar utskottet att regeringen har aviserat en översyn av det man betecknar mineralavgiften. Även om begreppet mineralavgift kan uppfattas som något svårtolkat har utskottet erfarit att denna översyn kommer att ha ett brett anslag och omfatta såväl mineralersättningen, de avgifter som regleras i 14 kap. minerallagen och andra avgifter som belastar gruvnäringen. Utskottet ser ingen anledning att i detta läge föregripa denna översyn genom ett uttalande till stöd för någon av de nu aktuella motionerna."
Herr talman! I år, liksom många föregående riksdagsår, har det motionerats om förbud mot utvinning av uran. Det är ett område där många synpunkter trängs. Men det är nästan 40 år sedan uranutvinning förekom i Sverige, och det kommunala vetot får anses starkt. Därtill säger överenskommelsen mellan regeringspartierna att Sverige inte ska öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas. Som socialdemokrat känner jag mig både stolt och trygg i den överenskommelsen, som för övrigt är långt mer långtgående än den som föregående regeringspartier lyckades åstadkomma.
Ett annat område som kan väcka känslor och reaktioner är utvinning av gas och olja. Men inget har förändrats sedan förra riksdagsårets motionsbehandling. Därför passar det väl att hänvisa till det som då sas: "Gasutvinning förekommer i dagsläget endast i mycket begränsad omfattning i Sverige. De svenska miljöbestämmelser som reglerar utvinning av gas, olja eller andra kolväten kan betraktas som strikta. Förutsättningarna för utvinning av gas eller olja ur skiffer i Sverige är, enligt SGU:s bedömningar, dessutom begränsade som en följd av Sveriges geologiska förhållanden. Tillgången till gas som kan utvinnas genom s.k. hydraulisk spräckning är både för liten och lokaliserad till områden där denna utvinningsmetod är olämplig att använda. Till detta ska även fogas att regeringspartierna i en gemensam överenskommelse har uttalat att Sverige inte ska öppna för utvinning av olja eller gas. Sammantaget anser utskottet att det anförda kan fungera som en grund för riksdagen att avslå de motioner i vilka det efterfrågas ett förbud mot gas- och oljeutvinning ur skiffer i Sverige, ett mer allmänt förbud eller en kommunal vetorätt mot utvinning av fossil energi."
Herr talman! Regeringen visar på ett stort mått av ansvarstagande och omsorg om en fortsatt tillväxt i gruvnäringen. Givetvis ska tillväxten ske med effektiv och varsam hand. Ett av ledorden för framtiden bör vara ansvarstagande om såväl mineralresurser som omgivande samhälle och natur och miljö. Omställning av olika slag sker på flera håll i landet, och dessa processer måste alltid präglas av ansvarstagande. Ett gott exempel på ansvarstagande är LKAB:s agerande i Malmfälten.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag avslag på samtliga motioner och reservationer och bifall till förslaget till beslut i dess helhet.
Till sist vill jag understryka och verkligen trycka på den stolthet över Sverige som jag känner och på det sätt som vi gemensamt värnar om varandra, men också om hållbara förutsättningar för tillväxt och utveckling. Ett Sverige som håller ihop är målet, så också på mineralpolitikens område.
(Applåder)