Fru talman! Tack till interpellanten och de övriga debattörerna!
Det här handlar i grunden om två olika saker. Det ena är regelförenklingar inom bostadspolitiken, som interpellationen tar upp, och det andra är hur vi generellt jobbar med bostadspolitik. Jag ska försöka besvara ett antal av frågorna.
Nina Lundström påstår att jag skulle ha sagt att hennes frågor inte föll inom ramen för interpellationsdebatten. Jag sa att inte alla av dem gör det. Om jag räknade rätt ställde Nina Lundström sex frågor i sitt första anförande, eller till och med kanske sju, och alla var inte riktigt inom ramen för debatten. Men det är inte min sak att bedöma det, utan det gör talmännen.
Mats Green ställde en ja- och nejfråga. Precis som Mats Green vet är det inte rimligt att jag skulle säga hur det ska vara när jag precis har remitterat ett förslag som över 100 remissinstanser ska inkomma med synpunkter på. Det är lite förmätet att begära det, och det vore också förmätet från min sida att proklamera hur det ska vara.
Förslaget som gäller instansordningen är nu ute på remiss. Förslagets inriktning är att länsstyrelserna är en instans som eventuellt skulle kunna tas bort. Men säg att vi får hundratals svar och att majoriteten av dem med adekvata formuleringar menar att länsstyrelserna inte bör tas bort, tycker då Mats Green att jag helt ska bortse från det? Det är ett mycket märkligt sätt att se på statsförvaltning och statsadministration. Då behöver vi ju inte remittera förslagen. Då kan vi anta förslaget rakt av.
Det finns en orsak till att man remitterar. Nu är förslaget ute på remiss. I förslaget har jag skrivit vad regeringen tycker, och nu ska vi få svar på det.
Jag hoppas att detta är en ordning som vi är överens om. Det är så tidigare ministrar har gjort. De har inte kommit med förslag som inte är beredda, utan de har låtit remissinstanserna svara. Därför går det inte att svara ja eller nej på Mats Greens fråga, och det hoppas jag att han respekterar.
Ola Johansson berörde Bostadsplaneringskommittén och att jag hade tagit upp den frågan. Jag är lite bekymrad över att Ola Johansson spelar ned Bostadsplaneringskommitténs betydelse. Det beror antingen på att den kommittén nu kanske inte riktigt kommer in på det spår som Ola Johansson och hans parti vill, eller så är det några andra orsaker.
Du tog upp ett skäl, Ola Johansson. Du menade nämligen att den inte var inriktad mot regelförenklingar specifikt. Jag menar att kommittén med de direktiv den har är relativt vid i den bemärkelsen att den faktiskt kan komma fram till ytterligare ett antal områden som inte innefattas direkt av uppdraget. Jag har varit med i riksdagen i åtta år, och jag har sett många parlamentariska utredningar komma med olika typer av förslag som kanske inte ligger exakt inom det specifika området.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är lite lustigt att både Nina Lundström och Ola Johansson hänger upp sig på min förhoppning att kommunerna bör kunna förenkla byggnadsnämndernas arbete genom exempelvis smarta informationsteknologiska lösningar. Detta är något som vi absolut kan debattera och diskutera, men det står bortom allt rimligt tvivel att det är ett område där fler kommuner kan bli bättre.