Herr ålderspresident! Den liberala utgångspunkten är att ingen ska behöva vara orolig för sin ekonomi när man blir äldre. Vårt pensionssystem är stabilt och bygger på långsiktiga överenskommelser. Det är med en stolt liberal historia vi kan säga så. En av de stora fäderna vid det nuvarande systemets tillblivelse 1999 var den liberale riksdagsledamoten Bo Könberg, som skapade stabiliteten och grunden i dagens system.
Utgångspunkten, herr ålderspresident, är att det ska löna sig att arbeta och betala in till pensionssystemet. Denna utgångspunkt är djupt rotad i samhället och bidrar till trovärdighet och stabilitet. Och det är fakta att Sverige har ett av världens kanske mest stabila pensionssystem. Enkelt uttryckt finansieras dagens pensioner av dem som jobbar i dag, bortsett från premiepensionen som var och en sparar till själv. Ju mer man betalar in och ju senare man går i pension, desto mer får man ut. Medborgarna skyddas mot politiska infall och tjänar på att arbeta och betala in mer skatt. Allt detta finns det ett brett medborgerligt stöd för, vilket kanske är det allra viktigaste för att verkligen känna trygghet.
Herr ålderspresident! Många har nämnt Pensionsgruppen, som är en ganska unik uppfinning eller tilldragelse. Pensionsgruppens uppgift är att värna pensionsöverenskommelsen och att vårda pensionsreformen och de grundläggande principer jag nyss nämnde. Värdet av arbetet i Pensionsgruppen kan inte överskattas. Där arbetar vi med gemensam kunskapsbildning och konsensusbeslut, vilket borgar för politisk långsiktighet och stabilitet. Detta måste givetvis vårdas och värnas av alla ingående partier i Pensionsgruppen.
Men, herr ålderspresident, många medborgare upplever tyvärr att dagens pensionssystem är svåröverblickbart och lite krångligt. Det kan jag förstå. Det är ett pedagogiskt problem som måste tas på största allvar av oss politiker. Vi behöver tala mer om pensionerna och debattera dem mer här i kammaren så att det blir tydligt hur systemet fungerar och hur vi i partierna ser på det med våra skillnader och olika ingångsvärden.
Ett återkommande felaktigt antagande, som många nämnt här i talarstolen i dag, är att systemet är en egen försäkring där det man har betalat in på ett eget konto sedan kan plockas när man blir gammal, men riktigt så fungerar det inte. Till viss del - för premiepensionen - fungerar det så, men inte för den allmänna pensionen. Systemet finansieras, som jag nämnde tidigare, till stor del efter hand genom nya generationers arbete. Det är viktigt att poängtera.
Herr ålderspresident! Andelen äldre i befolkningen ökar i förhållande till andelen förvärvsaktiva, och pensionssystemet belastas då allt fler behöver dela på samma kaka. Det är i och för sig inte negativt, utan det är väldigt positivt då det framför allt är friska år som vi lägger till livet på gruppnivå.
Äldre människors kunskap, kompetens och erfarenhet behövs verkligen, och vi måste därför bland annat se till att de tas till vara bättre i studielivet men framför allt i arbetslivet. Därför vill vi i Liberalerna att åldersgränsen för hur länge man har rätt och möjlighet att studera eller vara kvar på jobbet ska höjas. På sikt bör pensionsåldern och rätten att stanna kvar i studier eller i arbetslivet knytas till medellivslängdens utveckling så att vi slipper fatta nya beslut allteftersom utvecklingen sker. Den som arbetar efter 65 bör därför betala lägre skatt. Man behöver också ha andra morötter för att kunna utvecklas och fortsätta att utveckla sin arbetsplats, sin omgivning eller sin egen kompetens efter det att man har fyllt pensionär.
För att intjäna samma pension som tidigare grupper av pensionärer kan alltså den aktiva arbetsperioden för de äldre förlängas. Det innebär betydande vinster för den enskilde, för näringslivet, för samhället och för oss alla. Dagens unga måste också förbereda sig för ett längre och mer omväxlande arbetsliv än i dag. Ett längre arbetsliv utgör en fördel på de arbetsplatser som kämpar med att behålla kompetens under stora generationsavgångar.
Höjd pensionsålder anpassar hela pensionssystemet till dagens medellivslängd. Det innebär att vi måste anpassa arbetsplatser och förbättra arbetsvillkoren för de äldre. Att medellivslängden är högre innebär inte per automatik att kroppen är utrustad för längre tids arbete, och därför måste arbetslivet, arbetsplatserna och samhället få till en kraftfull utveckling så att man kan, vill och orkar. Det innebär också att det måste bli enklare att byta arbete och att utveckla och använda kompetensen bättre.
Avslutningsvis, herr ålderspresident, är Liberalernas förslag om att överföra pensionsrätter från kvinnor till män och tvärtom vid skilsmässa viktiga. Det behövs som en god valfrihetsreform. Det behövs också tydlig information och mer valfrihet när det gäller hur man uppmärksammar och hur det ska se ut när man lämnar över till exempel efter föräldraledighet under sitt äktenskap eller samliv. Pensionsrätterna ska inte överföras mellan könen av tvång eller per automatik utan därför att man vill och kan.