Herr ålderspresident! Sverige har ett stabilt pensionssystem. Det är robust med säkrad finansiering. Det ska klara kriser, också långvariga kriser, politiska skiften och kortsiktiga politiska prioriteringar. Statskassan ska inte kunna riskeras genom politiska nycker. Vi har en bred politisk förankring bakom systemet, och det krävs en bred politisk enighet för att göra nödvändiga justeringar. Det är bra.
Miljöpartiet är sedan rätt många år tillbaka representerat i Pensionsgruppen. Det är också bra. Vi vill värna denna stabilitet och långsiktighet i pensionspolitiken. Miljöpartiet är ett parti som vill och kan ta ansvar.
Men det finns självklart en del problem och utmaningar att ta tag i vad gäller pensionerna. Pensionsgruppens senaste överenskommelse från 2017 om långsiktigt höjda och jämställda pensioner lyfter fram några av dessa utmaningar. Det är viktigt att vi fokuserar på att lösa dem. Men vi har också fortsatta utmaningar framför oss.
Det är många som upplever att pensionen är för låg. Den dag man tar klivet från lönearbete in i pensionen försvinner alltför ofta uppemot halva inkomsten. Vi behöver, i enlighet med denna överenskommelse, höja pensionerna, i synnerhet för dem som har allra lägst pension. Vi behöver också mer jämställda pensioner.
Men vi behöver även en bättre ekonomisk fördelning. I dag har vi en sämre ekonomisk fördelning i gruppen äldre pensionärer än i befolkningen i övrigt. Sådant skapar revor i välfärden. Vi har nu börjat se en växande grupp hemlösa pensionärer, inte minst i min egen valkrets Stockholms stad.
Pensionssystemet måste också bli mer flexibelt, så att personer med tunga yrken eller yrken med psykisk press inte drabbas ekonomiskt för att de behöver avsluta lönearbetet i förtid.
De medel, alltså det kapital, som vi sparar själva eller gemensamt till kommande pensionsutbetalningar måste arbeta för en hållbar framtid, inte bara för den enskilda pensionären utan också för planeten. Vårt pensionssparande - det privata sparandet, tjänstepensionen och premiepensionen - måste bli mer hållbart. Det handlar inte minst om att vi ska klara klimatutmaningen och det åtagande som vi har tagit på oss i och med Parisavtalet. Det måste bli lättare att spara hållbart, och vi behöver tydliga regler också för det gemensamma sparandet.
Herr ålderspresident! Miljöpartiet gick till val på att höja pensionerna för dem med allra lägst inkomst. Det har vi gjort. Vi har höjt garantipensionen och taket i bostadstillägget. Det blev ett välkommet tillskott för många relativt sett fattiga pensionärer. Men vi kan inte säga att det var tillräckligt. Den resan kommer att behöva fortsätta. Grundskyddet behöver fortsätta att stärkas. Och vi kan då inte skylla på att de som har lönearbetat i låglöneyrken också har låg pension.
Respektavståndet ska inte vara ett hinder för att stärka den ekonomiska tryggheten och livskvaliteten för en alldeles för stor grupp pensionärer med mycket låga inkomster. Också de som har arbetat och slitit ett helt liv i hemmet obetalt har rätt till en pension som faktiskt går att leva på.
Alla dessa människor - det kan vara akademiker, men det är snarare konstnärer, kulturarbetare, egenföretagare och andra - som har jobbat fulla arbetsdagar men för deltidslöner eller stipendier eller rent av ideellt ska kunna få ihop ekonomin också efter pensionsdagen.
Men självklart behöver vi fortsätta att stärka ekonomin också för dem som ligger på inkomster strax ovanför, de många som har jobbat i låglöneyrken i många år.
I september kommer den första utbetalningen av pensionstillägget för den gruppen. Alla som har en inkomst på 11 000-14 000 och har jobbat minst 40 år får 600 kronor mer varje månad. Det är en fördelningspolitiskt mycket bra reform. Det är en lösning på kort sikt. På längre sikt har vi sagt att vi ska hitta ett sätt att få in den fördelningspolitiska effekten i det ordinarie pensionssystemet. Den överenskommelsen ska vi självklart hålla.
Vi betar av punkterna i den senaste pensionsöverenskommelsen. Vi har höjt pensionsåldern. Längre arbetsliv är en väg till höjd pension. Vi har tagit emot betänkandet från Delegationen för senior arbetskraft, som har producerat många läsvärda rapporter om äldres arbetsliv men också om åldrande och inte minst ålderism. Det är viktig läsning.
Nyligen kunde vi också meddela att vi får ett nytt premiepensionssystem. Det blir tryggare och mer överskådligt. Det innebär större valfrihet i praktiken, med något färre fonder. Vi vet att för många alternativ försvårar möjligheten att göra rationella val. Samtidigt måste vi naturligtvis också hantera marknadens behov och vilja att komma in på fondtorget.
Nästa steg för att höja pensionerna blir att se över inbetalningarna. Om pensionstillägget ger en i princip omedelbar effekt när det gäller att höja pensionerna och höjda pensionsåldrar ger en något långsammare effekt, och naturligtvis enbart för dem som fortfarande arbetar, är ökade inbetalningar förmodligen något som tar ganska lång tid på sig för att ge effekt om vi inte samtidigt justerar på andra håll i pensionssystemet.
Herr ålderspresident! Miljöpartiet har ett motionsyrkande från allmänna motionstiden med i betänkandet. Det handlar om just det som jag sa om att prioritera dem med lägst pensioner i det fortsatta arbetet med höjda pensioner. Det handlar om jämställdhet. Det handlar om att kvinnor tar ett större ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet. Kvinnor får mindre lön än män genom arbetslivet, och de blir i mycket större utsträckning fattiga som pensionärer. Av dem som fick garantipension förra året var 77 procent kvinnor, och av dem som fick bostadstillägg var det 73 procent. Tre av fyra av dem med allra lägst pension är alltså kvinnor. Grundorsaken ligger i ett ojämställt arbetsliv och en ojämställd arbetsmarknad. Men lösningarna kan inte stanna där. Vi måste hitta lösningar också i pensionssystemet, och detta arbete kommer fortsatt att vara väldigt prioriterat för Miljöpartiet.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.